snuttefilten

för alla raka och ärliga svar (för det hoppas jag att de var) :P Jag blev nästan lite rörd. Det betyder väldigt mycket för mig att höra vad ni tycker, då mitt omdöme är lite skevt just nu. Så nu är jag lite peppad :)

Tack och lov så har eftermiddagen varit helt ok, på något magiskt sätt förändrades mina negativa tankar och ångesten lade sig i ide, allt detta när jag kom till stallet och började jobba. Nu sitter jag och funderar på hur jag egentligen tänkte igår... det är skumt hur storma kan bete sig, och få mig att må så dåligt.

Idag har vi fått två nya cyklar hit *tjoho* Nu kan man ta cykeln till stallet och ner till centrum en sväng, man kan ta sig lite var stans utan att behöva tänka på promenader hit och promenader dit. De kom nerpackade i papplådor och vi försökte slå våra kloka huvuden i hop och montera dem, vilket gick sådär :P Jag är ju nästan montörmästare nu, men detta var lite knivigt må jag säga. Tacka vet jag IKEAs monteringsbeskrivningar, de är lätta de :) Typisk, typiskt så hade några delar i framaxeln skadats, så S fick så snällt åka tillbaka till affären och införskaffa nya delar. Till syvene och sist fick de ihop en cykel iallafall när jag var och jobbade. Så nu får alla se upp på cykelbanan.

Då det är en sak jag ständigt går och tänker på... Det är ju såhär att jag måste gå upp mer i vikt vilket är fruktansvärt jobbigt och ångestfyllt. I mina tankar kommer jag bli tjock, lat, likgiltig, ensam, få mer ångest, tycka mindre om mig själv, ja allt skulle bara bli värre helt enkelt.

Men ärligt talat... om jag skulle gå upp låt säga 6 kilo, tror ni mina övertygelser skulle stämma då? Tror ni jag skulle kunna vara fin ändå?

Vet inte varför jag skriver detta, men inbillar mig att det kanske blir lite lättare om dom runt omkring mig är ärliga och säger vad de tyckar- rätt ut..?

Ok, nu är det jävligt igen! Jag som så många gånger trott att "nu är jag på G", så faller jag handlöst in i Stormas famn igen... Dagen började med en hårt slag i ansikten : vägning. Vågen visade + sen förra veckan och då blev jag livrädd och ångesten tog ett grabbatag kring min strupe. Varför ska det vara så jobbigt? Varför lägger jag sån stor focus på dessa förbannade siffrorna? Ska de verkligen få styra över min dag? Jag är ju fortfarande johanna, so take it or leave it!

Sedan har dagen varit allmänt jobbig och jag har inte varit så stark som jag borde. Jag saknar mina vänner och min familj nåt så oerhört! Det känns som om mina dagar bara rinner iväg som sand mellan fingrarna... och jag sitter här på min feta röv och gör ingenting! Visst jobbar jag som ett svin och det är verkligen en heltidsarbete, men jag känner att jag vill/borde göra mer!

Maten är inte det största problemet längre... jag kan handskas med det ganska bra nu (tror jag iallafall) Men det är de invanda mönsterna, vanan och den skeva kroppsuppfattningen som sätter kilar i hjulet. Att förändra vardagen är oerhört tuff och det tar lång tid att befästa nya vanor. Ångesten är ständigt närvarande, om än på lur.

Hela tiden känns det som om jag pendlar mellan sund och osund tankegång, det är ganska uppenbart om man läser inlägget ovan. Ena stunden pratar "Storma" andra stunden resonerar Johanna friskt och klarsynt. Kan tänka mig att det ser ganska virrigt ut om man som utomstående läser det.

När jag har min sämre dagar finns det en person som verkligen kan lugna mig och finns där alltid som en stor stöttepelare- Mamma. Jag ringde och var helt hysterisk, men när vi pratat en stund kan jag sen se saken ur en helt annat perspektiv. Tänk vad hon får stå ut med... Det kan inte vara lätt. Men jag är ytterst tacksam för att hon alltid finns där.

Imorgon bär det av till stallet igen. Jag jobbar eftermiddag och det ska bli så skönt att få komma iväg en stund. Det är en sån frihetskänsla att vara bland hästarna och personalen där är urgulliga! Jag hoppas jag får vara där mer så småningom!

Jag blir så jäkla förbannad! Vad är det som gör att vissa personer är stolta över sin sjukdom? Jag fick höra idag att en tjej (nämner inga namn) hela tiden skryter om hur sjuk hon är och hur illa däran hon varit. Varför måste man stoltsera med någon sådant, det finna faktiskt de som tar illa upp av sådant prat! Kollade på en bild hon lagt ut på facebook då hon var i väldigt dåligt skick... men varför lägga ut en sådan bild? Vad får hon ut av det?

Tigern ska på kryssning i helgen. Han frågade om jag ville med, men jag fick inte för personalen här. Fasen vad less jag blir på att hela tiden be om lov och att någon ska bestämma över mig. Jag vill leva ett fritt liv där jag bestämmer själv vad jag ska göra och inte göra!

Imorgon blir det förmodligen vägning... är otroligt nervös över detta då jag ändrade mitt matschema förra veckan Hur kommer det ge utslag? Fasen att man ska behöva vara nervös och orolig för något så simpelt egentligen.

Jag önskar jag bara kunde stänga av mig själv för en stund, få lite lugn och ro. Slippa dessa jäkla tankar hela tiden och låta fridens bris bölja över min själ.Jag skulle vilja öppna mina ögon en morgon, och mitt liv är som förbytt... tänk om skulle  kunna ha förmågan att ända det förflutna? Skulle jag gjort det då?

Dagen har som vanligt varit ganska mycket upp och ner, tacka vet jag tjejerna för en viss K har inte varit till mycket hjälp.
Nu tittar jag på "mannen som kunde tala med hästar" den är ju så fin!
Ny dag imorgon,

Lägger in en bild från i påskas då vi spelade twister ha ha Kul var det iallafall

Varje gång jag ställer mig på vågen, iallafall de sista gångerna har jag blivit lika förvånad! Ljuger den för mig? Visar den fel? Det kan inte stämma, de måste ha felkalibrerat den eller nåt...? Även om jag ätit dessa förbjudna sakerna så har jag inte skjutit upp i vikt som jag trott (om vågen stämmer) Har istället fått en ökning på ordinationen, vilket jag är väldigt nervös för! Så NUUU kommer jag rasa upp i vikt iallafall (enligt Storma) NUUU kommer världen rasa samman och allt jag fått uppleva kommer gå mig förlorat. Ingen kommer kommer ens se åt mitt håll och gör de det så blir de bara äcklade och går sin väg. Jag är väl medveten om att detta är Stormas ord, men de ekar nu i mitt huvud.

Iallafall ska jag se fram emot lördag som jag ska spendera med världens bästa tiger :) Tycker det ska bli riktigt mysigt. Ska slå honom grovt i bowlig ha ha ha

Livet... here I come

jag blir så fruktansvärt trött!!!!!!!! Varför i hela friden ska jag reagera på nästan ingenting. Idag skulle en av tjejerna matlagningsträna och tänkte då utmana sig rejält... så det blev paj och vi andra skulle äta det också. Den maträtten är något av det svåraste jag vet och den sitter högt upp på min förbudslista. Vad skulle jag göra? Matvägra? Slänga pajen i golvet och skrika? gråta? Men jag tog mig samman och åt upp utan några konstigheter. Ångesten kom som ett brev på posten efteråt och i huvudet snurrade tankarna runt kring ingredienserna. Jag fick panik och var tvungen att gå ut om jag inte skulle göra något dumt! Tack och lov finns det underbara människor som orkar lyssna när man måste prata av sig. Tack mamma och tack tigern.

Hur som helst sitter jag nu och funderar varför jag är så "löjlig" och  varför jag är så rädd för mat? Det är ju något man verkligen inte kan leva utan och det är en social grej. Nu i efterhand kan jag tänka att det inte var så farligt, men just i stundens hetta var Storma oerhört stark!

Imorgon blir det uppstigning i ottan för att gå till "jobbet" (stallet) Underbart

Nä idag har jag ingen lust att skriva... det är helt tomt

Hur ska vi lösa det här? Tigrarna har hamnat i luven på varandra... För mig är ni tigrar bägge två, på ert helt egna sätt.

Idag har jag spenderat eftermiddagen med A, strosandes i stockholm city och gamla stan. Det blev lite shoppande och en mycket trevlig fikastund i solen. Det känns verkligen jättebra och det är inte många jag känner mig så trygg med som honom. Blir lite skraj bara... men det är nog Storma som försöker förstöra igen.

Efter middagen bröt jag ihop, utan någon direkt anledning. Antagligen har det vart många intryck och många tankar under dagen, och jag har inte riktigt vant mig vid det livet riktigt. Och med min historia kanske det inte är så konstigt att jag är lite vaksam... eller?

För att summera dagen kan jag bara säga att det varit lyckad och supermysig!

Något av det värsta jag vet är när när någon pratar bakom ryggen på en annan, viskar till exempel. Det är ett beteende de flesta hade som barn, men snälla nån cut it out! Vid frukosten idag, tex, viskades det bakom min rygg... Redan igår hade vi en stor diskussion om att alla måste focusera på sig själva! Man är här för sin egen skull och kan inte jämföra sig med andra. Vi är som en stor familj och lever tätt inpå varandra dygnet runt, det vore konstigt om man inte hamnar i dispyter.
Hur som helst är allt frid och fröjd igen och vi sitter nu och myser framför tv:n

Imorgon ska jag ta en tripp till storstaden och leva rövare med tigern :) Det ska bli trevligt

Idag gjorde jag min första matlagningsträning... Jag kan laga mat och är ganska bra på det om jag får säga så... men jag har svårt att laga på "rätt" sätt och att äta den själv sen. Men det gick jättebra, trots att det var massa hemska saker i grytan. Där vann johanna

Solen har lyst med sin frånvaro, och jag saknar den jättemycket. Man blir lite bortskämd när den visat sig de senaste dagarma. Vi satt vid husväggen i bara linnen och läste i solskenet- underbart. Men nu är det ett minne blott.

Fick en söt bild av sötnosen... klicka här får du se

Två dagar på "jobbet" är avklarade och min arbetsvecka är slut. Jag har dock fått blodad tand och vill vara där mest hela tiden. Jag arbetstränar på ett stort stall här i närheten och där står 47 st privathästar, både familjehästar till framgångsrika tävlingshästar. En förmiddag (6.00-11.30) och en eftermiddag (13.00-16.30) och hör o häpna... Jag gick upp strax efter 05.00! Utan några större problem faktiskt :)

Det är helt underbart att få umgås med dessa magnifika varelser och jag känner mig helt salig i deras närhet. Idag fick jag förmånen att uppleva naturen kring Stora Wäsby från hästryggen. Att häva sig upp i sadeln är en känsla som jag inte riktigt kan beskriva, ren lycka. Personalen är verkligen supertrevlig och månar verkligen om mitt bästa. Det är inget problem med att jag måste äta flera gånger under ett pass, de tycker det bara är bra att jag sköter mig.

Nu är vi sex patienter samanlagt... de flesta är verkligen motiverade och skiter i det onda, andra förljer tankarna och har väldigt sjuka beteenden. Men det kommer jag aldrig komma ifrån så länge jag är i behandling! Jag måste lära mig att focusera på mig själv, men det är ju ett återkommande problem och kan upplevas som tjatigt. 

I morgon ska jag matlagningsträna för första gången... det ska bli spännande :) Undrar så hur jag kommer reagera och hur det kommer gå. Men jag är säker på att jag kommer greja det.

Kram

Jag har fått smaka lite på livets härligheter :) Åkte till min gamla vän sedan  gymansietiden, en mycket god vän som har en speciell plats i mitt hjärta. Restiden var samanlagt två timmar, men jag är van att resa vid det här laget ;) Han mötte mig vid hållplatsen och vi promenerade den korta sträcka till hans lägenhet. Och vad kan man säga om den? Ganska fin, emn det syns att där bor två killar ha ha ha inte ont menat. Tre av hans vänner var där och vi snackade, spelade guitar hero och drack alkohol. Ja jag tog två- tre glas  vitvin vilket var jättegott, men jobigt till tusen. Vi gick ner till en sjö för att grilla och där mötte vi upp några fler av deras vänner. Vi hade det jättemysigt, men kände mig en aning utanför... "Ska inte du äta?"  - "Nej jag har redan ätit mina mål idag". Fy fasen vad tråkigt! Jag längtar tills jag kan vara med och göra dessa spontana sakerna, som ofta innefattar mat. Tänk när man kan äta när man är hungrig och inte styrs av tvång och regler.

Efter grillningen gich vi tillbaka till lägenheten för att värma oss och spela lite twister- gud va roligt det är egentligen! Vid de här laget hade de flesta börjat bli lite "runda om fötterna" men jag tog det ganska lugnt, vågade inget annat. Därefter bar det av till krogen :) I love it! Träffade massa människor och dansde lite. Tog en shot med en av killarna och hade det mycket trevligt. Egentligen hade jag velat dricka mer, vara social och släppa alla spärrar! Men jag får vara glad över att jag vågade ta ett litet steg iallafall. Vid halv tre tiden på natten började vi röra oss hemåt. Såklar stannade vi vi en grill för den obligatoriska nattamaten, kebab och hamburgare. Då kom frågan igen " Ska inte du äta någonting då? - "Nej, jag har ätit det jag ska idag".  När vi kom "hem" igen åt killarna, vi snackade en stund sen gick jag och A o lade oss. Vipratade en stund, em somnade ganska omgående. Lite mys hann vi med under kvällen och vi pratade lite om hur vi känner för varandra. Undra hur detta kommer sluta he he he

Idag har jag köpt stallkläder och vart lite i väsby centrum. Vad ganska trött så jag somnade i soffan efter middagen. Synd attjag än inte kan njuta av det än bara, får så fruktansvärt dåligt samvete av att sova mitt på dagen. Men hade kroppen inte velat ha sömn så skulle man ju inte somna.

Snart börjar jag jobba i stallet, gud vad jag ser fram emot det :)

Hoppas er påsk varit trevlig!

Nu har äntligen vår patientdator kommit igång, och den uppkopplingen är megasnabb i jämförelse med mitt mobila bredband :) Häftigt

Igår vad på date, fattar ni vilken grej, ha ha ha jag har gjort något alldeles normalt, något som vilken annan tjej i min ålder skulle se som vardagsmat, eller? Hur som helst träffades vi på stationen, och det var där och då som jag blev nervös... inte innan. Vi kramades och tog därefter en promenad till biografen, där vi beställde biljetter till "Fast and the furious" (riktigt bra film för övrigt!) Det var en timme kvar tills den skulle börja så vi bestämde oss för att sätta oss på en bar sålänge och ta en öl. Vi gick in till en supermysig bar&restaurang där dubbar med halva foten i graven spelade jazz. Men lite avskiljt låg "barsalongen" där folk satt och drack sina drinkar. Feg som jag är vågade jag inte beställa något alkoholhaltigt, utan tog en cola light, villket det också var ett stort steg i och för sig. Men men, vi satt och pratade och hade jättetrevligt, lättsamt. Vi gick åter till biogratfen och filmen började, vi satt som förstenade båda två- vilka urläckra bilar, och snabbt gick det också ;)
   Efter filmen följdes vi åt till centralen igen, där vi satta och pratade en stund innan mitt pendeltåg skulle avgå. Vi kramades åter igen och tackade för en trevlig kväll... vem vet om vi ses igen?

Under den kvällen kunde jag inte sluta tänka på en viss person... han fanns där mest hela tiden. Vad kan detta betyda? Imorgon ska jag träffa denna personen och vi ska ha det jättetrevligt :) Det serveras lite alkohol, men ska jag våga? Jag tycker ju egentligen om det och ser det som en social företeelse, men ska rädslorna få stå i vägen för det jag tycker är kul?

IKEAsakerna har kommit och vi skruva och skruvar tills vi får valkar på händerna, vilken tur att jag tycker det är så roligt då ha ha ha Nu har jag någonting att göra iallafall.

Dagen började bra, men slutade i en smärre katastrof! Att det kan svänga så otroligt?! Jag trodde verkligen att Storma släppt greppet, men ack vad fel jag hade. Tack och lov för att det är en ny dag i morgon

sitter och myser efter en lyckad dag. Jag har sagt mitt och blev kanske lite arg förut... Stämningen har varit fruktansvärt låg de sista dagarna och kämparglöden var som bortblåst. Jag satte ner foten rejält och sade att "såhär kan vi inte hålla på! Vi drar bara ner varandra och vi har faktiskt ett val... antingen mår vi dåligt och gräver ner oss annu djupare i skiten, eller så mår vi dåligt och försöker göra något bra av det hela"  Jag fick med tjejerna på tåget och vi kom överens om att ladda om på nytt.

Solen har stått högt hela dagen och jag har suttit ute nästan hela tiden :) Har blivit lite solbränd, så jag får ta det lite försiktigt med solandet. Var förbi apoteket och köpte solkräm och flourtabletter förut.... fasen vad dyrt det är. Men med ett leende på läpparna fick jag så snällt betala.

Nästa vecka kommer två nya tjejer, så då blir vi sammanlagt sex patienter.  Lite nervös inför det... men det kommer nog gå jättebra, bara jag focuserar på mig själv och sköter mitt.

Varför är det så att man kan resonera klokt och peppa andra ,vid ett tillfälle för att sedan, i stundens hetta, bete sig helt tvärtom? Jag kan bli så fruktansvärt trött på mig själv för att jag har de här problemen! Varför tar Storma över när jag är i situationer som innefattar mat och/eller motion? Vad är det som gör det så svårt att släppa taget om "henne"?

Solen var framme några timmar idag med, vilket gjorde mig lycklig. Passade på att lapa lite sol bara iförd linne och mysbyxor. Lite färg har jag allt fått ;)

lägger ut en liten bild som en mycket god vän tog för ett tag sen... Lägg märke till ringen i näsan som numera är borttagen ;)

 



 



 


 

Tack för alla fina kommentarer, det värmer verkligen! Tänk att så många kan bli så glada för så lite ;)

Idag har jag vart på "möte" med personalen i stallet... de var verkligen jättetrevliga och omgivningen var fantastisk. Jag får börja arbetsträna där, helt på min villkor, och de ser gärna att jag går försiktigt fram. Min kontaktperson och jag kommer lägga upp ett schema med två halvdagar i veckan, till att börja med, där jag får vara med i stallet och hjälpa till med allt vad ett stallarbete innebär. Frågan är nu om jag ska välja morgonen eller eftermiddagen...? Orkar jag gå upp klockan fem på morgonen för att hinna till morgonfodringen? Nja, men det skulle vara det mysigaste.

Träffade en väldigt god vän på upplands väsby centrum i eftermiddags. Det var mycket trevligt och jag har inte skrattat så hjärtligt på länge :) Gjorde även ett litet bus, tokiga johanna, men jag berättar det inte här hi hi hi

Solen har även idag varit närvarande, och jag har tagit vara på varje minut. Korsord har blivit mitt nygammla tidsfördriv, så det satt jag med i solskenet. Tänk vad fort man glömmer korsordstänket, men det kommer nog igång inom kort.

Hade veckoplanering med min kontaktperson idag där vi tog upp nya focus för kommande vecka och andra små saker jag funderat över, Det är underbart att vi fungerar så bra ihop, jag litar verkligen på honom. Förhoppningsvis ska jag börja matlagningsträna snart, och kanske börja arbetsträna i stallet snart. Förövrigt ska vi dit imorgon och prata om hur arbetsträningen skulle kunna läggas upp på bästa sätt. Jag ser verkligen fram emot det!

Jag ska berätta en sak som kommer göra mina släktingar glada... speciellt moster J... Jag tog idag ut min näsring :) Inte för att någon sa det till mig, utan för att jag själv ville och kände att det var dags. Men det tog emot ska ni veta. Jag tror även min älskade kusin ler där uppe.