SOL!

Solen har äntligen börjat titta fram igen, så jag njuter :)
Jag och min kontaktperson hade ett mycket bra samtal där vi planerade lite focus och hur vi ska lägga upp handlingsplanen framöver. Det känns jättebra.
Stallet står kvar och jag trivs fortfarande kanon!

Idag har jag bakat banankaka.. det kom en hela låda full förra veckan, så de var nästan svarta nu :S Det blev iallafall lyckat, så vi får se om jag vågar smaka nån dag.

Nu är det dags för sängen, ska upp 05.15 imorgon och cykla till ett gäng trötta hästar som vill bli omskötta.

det var ett tag sen...

... och ganska mycket har hänt faktiskt.
Jag jobbar på i stallet, försöker få maten att fungera 100% där, men det är väldigt svårt. Det behöver inte vara mycket, men att just klara alla 100% tar emot så oerhört- det är väl därför jag måste öva på det, och bestämma mig.

Det är fortfarande kaosartat i huset... vikarier hit och dit, regler som inte följs, sura miner och missförstånd!
I morgon kommer min kontaktperson tillbaka och då ska de ha en rejäl rapport där allt ska tas upp. Hoppas det blir lite åtstramningar kring vissa patienter då. Inte för att jag vill dem illa... det är bara att allt har blivit så slappt just nu. Regler är till för att följas- och det gänner SAMTLIGA!

Nu är det dags för kvällsmat... hej så länge

kaos

Dagen börjad bra... hade det jättetrevligt i stallet och allt gick som på räls. Men eftermiddagen har verkligen varit kaosartad, men fråga mig inte varför. Jag kan inte sätta fingret på en specifik orsak eller händelse, jag har bara kännt mig orolig och nedstämd.

Min kära vän mår väldigt dåligt.. jag gör allt i min makt för att hjälpa henne, men man känner sig otroligt maktlös. Tänk om jag kunde ta över bördan och bära den en stund, så hon får ny kraft att kämpa.

Mycket snurrar runt i mitt huvud... svårt att reda ut alla tankar, men jag försöker. Jag hade ett ganska bra snack med en av personalen förut då jag ballade ur helt, men med hans hjälp kunde jag vända den negativa spiralen till slut.

That´s all for now

Trött idag :)

Jag har haft en supertrevlig helg! Visst har det varit jobbigt och jag har verkligen fått kämpa, men såhär i efterhand känner jag mig faktiskt lite stolt. Som vanligt är det dubbelt, men jag försker se det positiva i det hela.

Igår var min kära syster och hennes pojkvän här och hälsade på. Vå åkte till stockholm centrum och strosade runt. Lunch intog på en restaurang med buffé. Det gick ganska bra, jag försökte ha det trevligt. Sedan tog vi båten över till djurgården för att gå till Gröna lund. Det var lite av en besvikelse faktiskt... om man jämför med Liseberg. Men vi åkte lite och strosade runt och tittade på folk- mycket trevligt. Tiden gick väldigt fort, sen var det tid att dra sig tillbaka. Vi tog en mysig promenad in till city, genom stureplan. Snacka om ytligt område! Satte oss på ettmysigt café och käkade lite. Jag tog en räksallad och den var verkligen jättefräsch... det gick väl inte 100% bra, men jag gjorde det och utmanade mig själv!

Väl tillbaka till behandlingshemmet tog vi på oss myskläder, spelade spel och åt kvällsmat. Jag ble helt utslagen vid 11, så jag stupade i säng.

jag har kännt mig mer beslutsam denna helgen och jag har gjort mitt yttersta för att det ska fungera på bästa sätt. Men det är många tankar att brottas med, beslut som måste tas hela tiden. Förhoppningsvis blir det lättare och lättare med tiden- det hoppas jag verkligen.

Värmlandet

Jag vet inte vad jag ska tänka.. positivt eller negativt? Jag sitter nu hemma hos mamma och försöker focusera på någonting bra, men det är svårt. Jag har det jättemysigt här men det är så fruktansvärt jobbigt med maten. När jag gör rätt tycker jag ju att det ska kännas rätt också, men icke!  So what´s the point? Varför ska jag kämpa när det ändå känns fel och jag mår sämre? Men man måste väl se det långsiktigt... det kanske känns för j*vligt i stundens hetta, men det resulterar i något bra längre fram.

Jag har funderat på en sak... Både jag och min närmsta omgivning focuserar ganska mycket på vad som inte fungerar kring mat och motion. Undrar jag om det är rätt? ag känner mig hela tiden värdelös som inte fixar allt till 100% Men var ska man vara nöjd?Jag vet att man inte kan se det som en betygsskala, men hur ska man veta om man gjort tillräckligt bra ifrån sig? Istället för att glädjas över det jag faktiskt klarat av, känner jag mig nedstämd och ledsen för det jag inte klarade av. Rätt eller fel?

Nä nu börjar jag bli trött... dags för läggdags

RSS 2.0