Ordbajs

Varför vågar jag inte känna efter? Om jag någon enstaka gång faktiskt råkar tycka något smakar bra, får jag panik och stänger genast av den känslan- helst äter jag inte mer över huvud taget. Hur kommer det sig att jag inte kan äta på utsatt tid, att jag måste dra ut på det så länge som möjligt. Känner mig direkt glupsk och äcklig om jag äter på den halvtimma som är satt. Vad händer om jag äter upp fortare, blir det katastof då? Om jag låter maten bli kall, märker jag det inte ens- bryr mig inte. Känner ju inte efter ändå. Jag får dåligt samvete om jag vilar eller kanske till och med somnar- ren panik uppstår... tillåter mig inte att ta det lugnt, varför? Det är så mycket sjukt som pågår i mitt huvud och jag har tagit upp kampen mot detta onda, mot storma som försöker få mig att ändra taktik. När kan jag få leva ett normalt liv och när kan jag få vara fri från alla tankar?

Kommentarer
Postat av: Sandra

Det ända som hjälper är tyvärr bara att stå emot stå emot, och stå emot, ibland kan man behöva lite hjälp att bli tvingad utifrån. det kommer ta tid, vara ett helvete, men till slut kommer du att få utdelning, när du minst anar det.



Tänk att få se fram emot en god måltid, kunna njuta av att ligga och dra dig på morgonen, och rent av kunna älska någon...



DET GÅR!



Kom ihåg att kan du inte hoppa över så kryp under, kom ihåg att på ett elelr annat sätt klarar man allt!

2009-03-04 @ 22:28:26
Postat av: Sandra

Det ända som hjälper är tyvärr bara att stå emot stå emot, och stå emot, ibland kan man behöva lite hjälp att bli tvingad utifrån. det kommer ta tid, vara ett helvete, men till slut kommer du att få utdelning, när du minst anar det.



Tänk att få se fram emot en god måltid, kunna njuta av att ligga och dra dig på morgonen, och rent av kunna älska någon...



DET GÅR!



Kom ihåg att kan du inte hoppa över så kryp under, kom ihåg att på ett elelr annat sätt klarar man allt!

2009-03-04 @ 22:28:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0