snuttefilten

Oj vilken turbulent dag! Några tråkiga besked och några bra... Började väl sådär med "min bästa kompis" vågen i morse. Mycket förundrad åkte jag till stan för att träffa tatueraren och det gick jättebra. Det kändes som han förstod vad jag ville och han verkade gilla idén. Näringsdrycken gick bra, men jag satt och bara stirrade på den en lång lång stund, kanske skulle den försvinna av sig själv? Senare var det dags för lunch... ensam. Usch vad jobbigt det var, jobbigare än vad jag trodde, men jag tog mig igenom det- kanske inte till 100% men jag gjorde det ändå. Det var ett himla velande fram och tillbaka som vanligt, men jag bestämde mig tillslut.

Väl tillbaka i "tryggheten" får jag reda på att jag inte får åka på permission över midsommar. Jag blev såklart jättebesviken och ledsen. Jag saknar mina vänner och familj nåt så oerhört! Men det kanske ligger något i det  som min behandlare säger " backa tillbaka några steg, rätta till och kör på igen" Permissioner kommer.

På sena eftermiddagen fick jag ett samtal av en lärare på folkhögskolan jag sökt... Hon kände igen mig och blev glad över att jag mår bättre och söker till skolan igen. Det är samma skola som jag började för några år sedan, men var tvungen att avbryta pga sjukdomen. Alla skolor jag sedan börjat har jag bara jämfört med denna, och jag har längtat tillbaka! Sände därför in en ansökan, och jag fick reda på att jag är antagen. Jag är så glad! Men jag vet inte om det är rätt..? Är det för tidigt? Gör jag om samma misstag som många gånger förut? Men så kan jag ju inte tänka, då går det aldrig. Man måste våga för att vinna, prova sina vingar och ta lärdom av sina misstag. jag ska fundera lite till, men jag är bra sugen :) Detta livet gör mig to