snuttefilten

Nu har jag varit här några dagar och känslorna börjar hinna ikapp. Jag blir så trött på mina tankar som alltid föröker få mig på fall. Ofta är de riktade mot personalen... att jag inte kan lita på dem och att de gör allt för att smyga in extrasmör/olja/grädde m.m i maten. Jag vet innerst inne att det inte är så, men jag blir osäker när storma försöker övertyga mig om motsatsen.

Illamåendet har lämnat mig helt och fullt vilket är oerhört skönt. Inte en gnutta kvar :) Det som kan kännas lite är att magsäcken krymt en aning, så man blir väldigt fort väldigt mätt. Det underlättar inte för stunden direkt.

Var på Löwenströmska sjukhuset och hälsade på "min" gamla avdelning där jag låg för en herrans massa år sedan... det kändes lite konstigt och jag fick många minnen- både bra och dåliga. Personalen kände igen mig och jag fick många kramar :) Träffade också N som jag legat inlagd tillsammans med i Göteborg. Hon kommer antagligen komma hit till behandlingshemmet så småningom. Känns lite pirrigt... hoppas hon är motiverad och kämpar mot sjukdomen, inte med. Jag är så sjukt lättpåverkad! Måste verkligen jobba på det, focusera på mig själv och min resa mot livet.