Det kallas ångest

Ett stort svart hål. Tomt, ont, ekande. Ett stort svart hål har jag i min mage. Ångest.

Vad gör man när man inte kan tänka klart, när man helst av allt skulle krypa ur skinnet? Vad gör man när man inte vill längre, när man är längst ner på botten? Jo det är bara att ställa sig upp, blicka framåt, ta ångesten i handen och börja gå. Framåt på den steniga och mörka stigen. Stigen mot livet.

Jag känne något... något jag inte riktigt kännt förut. Någon sorts beslutsamhet, en stark vilja som ingen kan bräcka. Vilja att leva ett friskt liv! 

                                                                                             

Jag vill, jag ska ut ur mitt fängelse

Kommentarer
Postat av: elin

o du kommer klara det!

2008-09-15 @ 19:48:29
Postat av: Helena

Vi är många som finns här för dig,hoppas inte den mörka stigen är så lång utan att du snart är framme i början på det ljusa....glöm inte och tanka annars så stannar "bilen"!!!!! KRAM

2008-09-16 @ 13:56:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0