snuttefilten

Efter påtryckningar från min älskade mamma har jag betsämt mig för att starta upp bloggen igen. Det har gått ett år sen sist men jag kan inte säga att det hänt något speciellt. Började skolan, slutade skolan och sen har jag varit på sjukhus mestadels av tiden. Så händelserikt är mitt liv, för tillfället.

Jag är i helvetet. Här är det kallt, ensamt och ångestfyllt. Dagarns består av tvång, sorg och en molande känsla i magen. Djävulen ( min kallad storma) sliter som ett djur för att få sin vilja igenom och för att trycka ner mig så mycket om möjligt. Hon har varit min allra bästa vän i så många år. Fäljt mig genom sorg och skratt, alltid funnits där för att vägleda mig. Nu har jag dock insett att Storma inte är en vän att lita på, hon har fel och hon är inte nöjd förän hon lockat mig in i döden.

Vägen ut  från helvetet är lång, snårig och mörk. Vägen mot livet. Jag stån en bit in på vägen, fortfarande tveksam om jag ska fortsätta resan. Där framme lyser solen och fåglarna kvittrar men bakom mig lockar Storma vänligt men bestämt. Jag har dock bestämt mig för att försöka, börja gå mot ljuset. Vet bara inte om den oerhört ansträngande resan kommer vara värt det... vad finns där framme egentligen?