Förbannad... igen
Jag kan inte sluta att att störa mig på C, alltid ska hon försöka lura personalen, klaga eller bråka. Hon kan i princip aldrig vara nöjd med någonting. Nu har hon kommit på ett nytt "trick" och tror hon är smartast på denna jord.... Hon tar de sista tuggorna av maten och sväljer inte ner det, utan spottar ut det i ett papper när hon gått från bordet. Alla ser vad hon sysslar med, vilket hon inte tror. Jag vet att jag också har betett mig illa i perioder, men vad sjutton- hon är 40 år gammal, väx upp!
Salig...
Jag är alldeles varm inombords. Den lilla flickan var bedårande, en av de sötaste bebisarna jag träffat! Therese har varit så duktig och jimmy har funnits där vid henne sida och stöttat. Vi såg lite klipp av när de filmat förlossningen... det riktigt skär i hjärtat när man ser någon man tycker om ha sådär olidligt ont. Stackarn. Men nu är det gjort och nu ska de skapa sig en ny vardag med nya rutiner och nya vanor. Någon gång ska jag också ha barn :)
Nu har hon kommit till världen!
Igår kom hon, den lilla prinsessan. Therese och Jimmy är två stolta föräldrar och jag önskar dem lycka till med hela mitt hjärta! Snart ska jag åka och hälsa på dem på sjukhuset och titta på underverket :)
Idag har jag spelat yatzy- mitt nya tidsfördriv. Jag fick tre stycken yatzy på ett spel! Rekord :) Det är oerhört roligt att vinna tycker jag :P
Att få använda sin kropp och helt underbart, att få känna sina muskler arbeta. Efteråt känner man sig glad och tillfreds. Idag var jag hos sjukgymnasten och tränade lite styrketräning, för att så smått bygga upp min kropp igen. Jag gillar verkligen henne och hon har mitt fulla förtroende. Det finns de människor som har en värme inom sig som de gärna delar med sig av, utan att kräva någonting tillbaka. Hon är en sådan... man kan prata med henne om allting.
Nu sitter jag och väntar på att en kompis ska komma och hämta mig, sen bär det av till BB :)
Idag har jag spelat yatzy- mitt nya tidsfördriv. Jag fick tre stycken yatzy på ett spel! Rekord :) Det är oerhört roligt att vinna tycker jag :P
Att få använda sin kropp och helt underbart, att få känna sina muskler arbeta. Efteråt känner man sig glad och tillfreds. Idag var jag hos sjukgymnasten och tränade lite styrketräning, för att så smått bygga upp min kropp igen. Jag gillar verkligen henne och hon har mitt fulla förtroende. Det finns de människor som har en värme inom sig som de gärna delar med sig av, utan att kräva någonting tillbaka. Hon är en sådan... man kan prata med henne om allting.
Nu sitter jag och väntar på att en kompis ska komma och hämta mig, sen bär det av till BB :)
Värme
Tack för era kommentarer på gårdagens inlägg- det värmer :) Såklart är det roligare att umgås med en person som kan tänka klart och kan focusera på annat än mat, vikt och motion. Jag kan bara gå till mig själv... hur vill jag att en vän ska vara? Allt som du vill att andra ska göra för dig, ska du också göra för dem.
Jag har bestämt mig... Får jag en plats på behandlingshemmet så tar jag den. Det får ta den tid det tar helt enkelt.
Jag har bestämt mig... Får jag en plats på behandlingshemmet så tar jag den. Det får ta den tid det tar helt enkelt.
Nu kommer bebisen snart
Önskar Therese och Jimmy lycka till. Nu är bebisen påväg och gör så att therese har väldigt ont. Jag hoppas verkligen allt går bra och att det så smidigt som möjligt. Går som på nålar här!
Ringde M som har hand om behandlingshemmet och fick svar på några frågor jag gått och grunnat på. Det känns lite jobbigt och nervöst inför att åka dit... man anpassar/ vänjer sig vid en behandling, även sjukhus, och ska man bryts upp och starta en ny behandlning med nya regler, nya människor, och nya tankesätt är risken stor att det blir väldigt jobbigt. Men vid det här laget vet jag ett det är en inledningsperiod som är väldigt jobbig, men när man fått smälta allting känns det bättre. Det blir en vardag och snart har man vänjt sig vid den också.
Det känns otroligt tufft att åka ifrån mina vänner och familjen. Jag vill vara en del av deras liv, finnas där i glädje och sorg med dem... Men nu sitter jag här och ser livet gå förbi, det gör mig ledsen. Det kan vara ett år jag blir borta... tänk om de inte finns kvar när jag kommer tillbaka, tänk om jag mist dem? Är det värt att åka då?
Ringde M som har hand om behandlingshemmet och fick svar på några frågor jag gått och grunnat på. Det känns lite jobbigt och nervöst inför att åka dit... man anpassar/ vänjer sig vid en behandling, även sjukhus, och ska man bryts upp och starta en ny behandlning med nya regler, nya människor, och nya tankesätt är risken stor att det blir väldigt jobbigt. Men vid det här laget vet jag ett det är en inledningsperiod som är väldigt jobbig, men när man fått smälta allting känns det bättre. Det blir en vardag och snart har man vänjt sig vid den också.
Det känns otroligt tufft att åka ifrån mina vänner och familjen. Jag vill vara en del av deras liv, finnas där i glädje och sorg med dem... Men nu sitter jag här och ser livet gå förbi, det gör mig ledsen. Det kan vara ett år jag blir borta... tänk om de inte finns kvar när jag kommer tillbaka, tänk om jag mist dem? Är det värt att åka då?
tisdag kväll
Dagarna flyter verkligen ihop som en stor grå massa. Följer samma mönster och är allmänt tråkiga. Jag har verkligen ett tråkigt liv just nu, om man nu kan kalla det liv...? Men ingen annan än jag själv kan ändra på det. Det är jag som måste bestämma mig, om och om igen. Det är jag som måste slita, hela tiden. Men det är också jag som kommer bli frisk. Måste försöka tänka positivt, hur vill jag leva egentligen? Undervikt är inte lika med lycka. Tvång är inte lika med frihet. Anorexi ÄR lika med döden.
Jag har kontaktat några stycken som är intresserade av lägenheten och förhoppningsvis får jag permission på söndag så jag kan visa den. Det känns lite läskigt att träffa helt främmande människor, och att någon annan ska leva med mina saker. Förhoppningsvis kommer allt gå bra, men man vet ju inte säkert.
Som svar på E:s fråga... Ja jag kommer åka direkt härifrån till Stockholm. Det är dumt att riskera att dimpa ner när man nu kommit så långt. För det är sant, det inser jag nu, att hjärnan inte fungerar när man är för underviktig! Man kan inte jobba terapeutiskt med en svältpåverkad kropp/hjärna, det fungerar helt enkelt inte. Man måste göra misstagen själv för att lära sig... och det har jag gjort nu.
Jag har kontaktat några stycken som är intresserade av lägenheten och förhoppningsvis får jag permission på söndag så jag kan visa den. Det känns lite läskigt att träffa helt främmande människor, och att någon annan ska leva med mina saker. Förhoppningsvis kommer allt gå bra, men man vet ju inte säkert.
Som svar på E:s fråga... Ja jag kommer åka direkt härifrån till Stockholm. Det är dumt att riskera att dimpa ner när man nu kommit så långt. För det är sant, det inser jag nu, att hjärnan inte fungerar när man är för underviktig! Man kan inte jobba terapeutiskt med en svältpåverkad kropp/hjärna, det fungerar helt enkelt inte. Man måste göra misstagen själv för att lära sig... och det har jag gjort nu.
Full rulle
Jag satte ut en annons på blocket i går kväll och har redan fått runt 50 svar. Så jag har fullt upp att läsa dem och bestämma vilka som får komma och titta. Herregud, nu fårstår man varför man inte alltid får svar när man mailat en annonsör... man orkar helt enkelt inte läsa och svara på alla mail.
Jag är så duktig! *hmmm*
Nu är jag slät som en barnrumpa i ansiktet- sonden är borta *tjohoo* Jag har verkligen kämpat på och idag gav det utdelning. Fick minskat med en näringsdryck också, men det är några kvar... ett mål är att bli av med dem också =)
Dagen har annars gått ganska smärtfri förbi. Inget speciellt har hänt förutom ett kort läkarsamtal ( som inte är hemska längre) och en avspänningsgrupp. Bråket mellan mig och den andra patienten har lagt sig och vi kan nu prata med varandra, men jag försöker att hålla mig ifrån henne.
Storma vil verkligen inte att jag ska lämna henne, hon är så arg! Hon förstår inte varför jag gör som jag gör- det är ju fel! Jag måste passa mig, ingen kan man lita på förutom henne. Jag vet att det inte är sant, men det är jobbigt när man hela tiden får väga för och emot, ska jag ska jag inte...?
Satte in en annons om min lägenhet i eftermiddag, så beslutet är taget- jag ska hyra ut den i andrahand. Det är nog det smartaste och jag behöver inte bekymmra mig om att sälja av en massa möbler och flytta. Jag hyr helt enkelt ut den fullt möblerad. Men jag ska vara ärlig och säga att jag är lite nervös... tänk om man hyr ut till värsta psykopaten? Någon som gör sönder mina saker och skiter i att betala hyran. *Glurp*
En nära vän till mig lät mig lyssna på Volbeat, och nu kan jag inte sluta =) Har särskilt fastnat för "Maybellene I Hofteholder" Kanonbra!
Har även fixat keso *mumma*
Dagen har annars gått ganska smärtfri förbi. Inget speciellt har hänt förutom ett kort läkarsamtal ( som inte är hemska längre) och en avspänningsgrupp. Bråket mellan mig och den andra patienten har lagt sig och vi kan nu prata med varandra, men jag försöker att hålla mig ifrån henne.
Storma vil verkligen inte att jag ska lämna henne, hon är så arg! Hon förstår inte varför jag gör som jag gör- det är ju fel! Jag måste passa mig, ingen kan man lita på förutom henne. Jag vet att det inte är sant, men det är jobbigt när man hela tiden får väga för och emot, ska jag ska jag inte...?
Satte in en annons om min lägenhet i eftermiddag, så beslutet är taget- jag ska hyra ut den i andrahand. Det är nog det smartaste och jag behöver inte bekymmra mig om att sälja av en massa möbler och flytta. Jag hyr helt enkelt ut den fullt möblerad. Men jag ska vara ärlig och säga att jag är lite nervös... tänk om man hyr ut till värsta psykopaten? Någon som gör sönder mina saker och skiter i att betala hyran. *Glurp*
En nära vän till mig lät mig lyssna på Volbeat, och nu kan jag inte sluta =) Har särskilt fastnat för "Maybellene I Hofteholder" Kanonbra!
Har även fixat keso *mumma*
Arg som ett bi...
...det är vad jag är! Så jäkla förbannad så jag tror jag spricker. Finns det någon annan jag hatar, ja faktiskt hatar, så är det "henne"- den oerhört störda kvinnan jag brukar skriva om. Hon är helt otrolig och igår kunde jag inte vara tyst längre. Det var en så simpel sak som startade upp ett hett krig mellan oss. Hon betedde sig illa och jag reagerade på det. Rättvisetänket tog över och jag tyckte det var fel det hon gjorde- och då röt jag ifrån. Hur som helst stod vi och gapade på varandra tills en personal kom för att sära på oss. Vi fick sätta oss i ett rum, fyra stycken, och "reda ut" problemet. När vi gick ut från rummet var problemet inte löst och blev ej vänner.
Idag började hon bråka igen... jag blir tokig! Jag reagerar så starkt på hennes beteende, men vad ska jag göra?
Idag började hon bråka igen... jag blir tokig! Jag reagerar så starkt på hennes beteende, men vad ska jag göra?
Uscha
Så fort man börjar må lite bättre ska Storma vara där är dra ner en igen. "Hon" försöker med nämar och klor att göra livet surt för mig, jag blir så frustrerad- lämna mig ifred!
Lördagen har inte varit lustfylld för min del. Mycket ångest och oro som härjat under dagen. Jag kan inte sätta fingret specifikt på vad det är- det bara känns. Jag måste lära mig att ta emot ångesten, sätta mig ner och säga "come on, Försök du bara"
Trots att det har varit en jobbig dag är jag nu, såhär på kvällskvisten, vid gott mod. Det käns fortfarande som om jag är på rätt spår- påväg mot friheten. Nu ska jag bara hålla fast vid det
Vill bara att Storma ska försvinna
Lördagen har inte varit lustfylld för min del. Mycket ångest och oro som härjat under dagen. Jag kan inte sätta fingret specifikt på vad det är- det bara känns. Jag måste lära mig att ta emot ångesten, sätta mig ner och säga "come on, Försök du bara"
Trots att det har varit en jobbig dag är jag nu, såhär på kvällskvisten, vid gott mod. Det käns fortfarande som om jag är på rätt spår- påväg mot friheten. Nu ska jag bara hålla fast vid det
Vill bara att Storma ska försvinna
Nu är beslutet taget
Det blir behandlingshemmet i Stockholm, nämare bestämt Vid löwenströmska sjukhuset, Upplands väsby. Kommer vara borta från min härliga stad och mysiga lägenhet i upp till ett år. Ett intyg från Överläkaren kommer skickas till vårdslussen, där den ska granskas av ett team. Sen när beslutet är taget ska jag skicka en betalningsförbindelse och remiss till Capio. Det som nu kan ta tid är att vårdslussen skall bedöma om jag behöver denna vården och de har bara ett sådant möte en gång i månaden, om ens det. Och de har tyvärr haft ett sådant nyligen.
Så nu behöver jag inte vara nervös över VAD jag skall ta vägen, utan mer om NÄR jag ska åka och HUR det kommer vara. Vill du läsa om behandlingshemmet kan du klicka här. Undrar hur de andra patienterna kommer vara... Jag är ju så sjukt lättpåverkad! Dock känns det som om jag är starkare nu, att jag kan focusera mer på mig själv och mitt tillfrisknande. jag hoppas den styrkan växer sig starkare med tiden.
Idag har jag blivit av med min sista sondvälling. Det känns jättebra, men jag får dricka en massa näringsdrycker istället *grrr* Jag har nu kommit upp till min målvikt ju och jag är livrädd för att fortsätta uppåt. Jag vet att det är ett dumt i-landsproblem, kalla det ytligt, men det är så mycket mer som ligger bakom.
Ha en fortsatt trevlig helg!
Så nu behöver jag inte vara nervös över VAD jag skall ta vägen, utan mer om NÄR jag ska åka och HUR det kommer vara. Vill du läsa om behandlingshemmet kan du klicka här. Undrar hur de andra patienterna kommer vara... Jag är ju så sjukt lättpåverkad! Dock känns det som om jag är starkare nu, att jag kan focusera mer på mig själv och mitt tillfrisknande. jag hoppas den styrkan växer sig starkare med tiden.
Idag har jag blivit av med min sista sondvälling. Det känns jättebra, men jag får dricka en massa näringsdrycker istället *grrr* Jag har nu kommit upp till min målvikt ju och jag är livrädd för att fortsätta uppåt. Jag vet att det är ett dumt i-landsproblem, kalla det ytligt, men det är så mycket mer som ligger bakom.
Ha en fortsatt trevlig helg!
Onsdagen har snabbt passerat
Idag har jag varit utanför avdelningen. *jippi* jag har andats frisk luft :) Dessvärre var det bara en kort stund, för att gå över till kvinnokliniken. Det var tid för mig att träffa en specialistläkare angående min borttappade mens. Hon var otroligt pedagogisk och mycket trevlig. Hon förklarade att det inte är något att oroa sig för... Den kommer i sinom tid, bara man tar hand om sin kropp. Jag skulle höra av mig om ingenting hänt om 6-12 månader.
Dagen har varit något mer händelserik än vanligt...Hunnit med träning med sjukgymnasten, läkarbesök på KK, en visit på apoteket, yatzy, en snabbdusch och alla måltider såklart. Trivs som bäst när jag har saker att göra.
I morgon är det fruktade mötet, men som tur är har jag mina stöttepelare vid min sida.
Orolig, rastlös och illamående
Upp som en sol, ner som en pannkaka. Humöret kan verkligen ta sina ändringar och denna dagen har varit sådan.
Tankar kring huruvida jag ska fortsätta min kamp eller inte. Jag vet att jag borde och skall fortsätta, men ångesten kring det hela är fruktansvärd.
Mailade M idag, angående behandlingshemmet i stockholm. Hon skrev tillbaka och hänvisade mig till vårdslussen. Behandlingshemmet öppnar i februari vid löwenströmska sjukhuset, uppland väsby. Behandlingsperioden kan vara upp till ett år. Ska jag söka dit? Är det de jag behöver? Jag blir tokig på dessa val, kan ingen bestämma åt mig :P
Börjar bli nervös över mötet på Torsdag... Flera högheter kommer vara närvarande, och man känner sig så liten vid dessa möten. Give me strenght
Tankar kring huruvida jag ska fortsätta min kamp eller inte. Jag vet att jag borde och skall fortsätta, men ångesten kring det hela är fruktansvärd.
Mailade M idag, angående behandlingshemmet i stockholm. Hon skrev tillbaka och hänvisade mig till vårdslussen. Behandlingshemmet öppnar i februari vid löwenströmska sjukhuset, uppland väsby. Behandlingsperioden kan vara upp till ett år. Ska jag söka dit? Är det de jag behöver? Jag blir tokig på dessa val, kan ingen bestämma åt mig :P
Börjar bli nervös över mötet på Torsdag... Flera högheter kommer vara närvarande, och man känner sig så liten vid dessa möten. Give me strenght
Ny start
Måndag- början på en ny vecka. Hade läkarsamtal idag, och den annars så stränga överläkaren överöste mig med beröm. Det kändes sååå bra, lite som en kick! Allt jobb jag lagt ner har personalen registrerat, och nu fick jag lite credit för det.
Jag har blivit bjuden på bröllop. Några jämnåriga bekanta till mig skall vigas i Säve kyrka i april och det ska blir så roligt. Börjar redan fundera på vad jag ska ha på mig he he he
Livet pågår där ute, måste ta tag i mitt eget nu
Jag har blivit bjuden på bröllop. Några jämnåriga bekanta till mig skall vigas i Säve kyrka i april och det ska blir så roligt. Börjar redan fundera på vad jag ska ha på mig he he he
Livet pågår där ute, måste ta tag i mitt eget nu
skönhetsideal?
Visst är det vackert att vara smal, men inte mager. Hur attraktivt är det med en utmärgad kropp, egentligen? Den friska sidan av mig tycker att "kurviga" kroppar är det finaste, medan den sjuka tycker att ett skelett är det man borde eftersträva.
Victoria beckham är en vacker kvinna, men vad hon har förstört sitt utseende och sin kropp. Hon är verkligen inte snäll mot sig själv... Tänk vad bra hënnes kropp skulle må med några fler kilon. Det är vad jag tror iallafall
Victoria för några år sedan (vänster) och nu den senaste tiden, med flertal skönhetsingrepp (höger)
Visst hon var väldigt smal innan, men nu är det sjukligt. Hon kan omöjligen må bra.
Victoria beckham är en vacker kvinna, men vad hon har förstört sitt utseende och sin kropp. Hon är verkligen inte snäll mot sig själv... Tänk vad bra hënnes kropp skulle må med några fler kilon. Det är vad jag tror iallafall
Victoria för några år sedan (vänster) och nu den senaste tiden, med flertal skönhetsingrepp (höger)
Visst hon var väldigt smal innan, men nu är det sjukligt. Hon kan omöjligen må bra.
Det ljusnar...
Och det känns som om jag ser världen genom nya ögon, speciellt i matsituationer. Jag mår så mycket bättre psykiskt... kan det ha med ett normalt ätande och viktuggång att göra? Det kanske är dags att inse att man måste äta rätt för att må bra! Jag har varit vrivrång innan, vägrat att tro på det alla så länge försökt säga. Som tur är så kan man alltid ändra sitt beteende- det finns (nästan altid) en andra chans att få.
Nu gäller det att fortsätta på denna banan, inte vika av. Det är nu det verkliga jobbet börjar- att bibehålla kosthållningen och vikten. Det är nu jag behöver extra hjälp... Jag blir nervös då jag tänker på att jag snart blir utskriven. Hur kommer det gå? Vill inte bara hem, släppt ensam... Hoppas vi kommer fram till något bra på Vårdplanderingsmötet nästa vecka.
Hoppas ni har en trevlig lördag iallafall :)
Nu gäller det att fortsätta på denna banan, inte vika av. Det är nu det verkliga jobbet börjar- att bibehålla kosthållningen och vikten. Det är nu jag behöver extra hjälp... Jag blir nervös då jag tänker på att jag snart blir utskriven. Hur kommer det gå? Vill inte bara hem, släppt ensam... Hoppas vi kommer fram till något bra på Vårdplanderingsmötet nästa vecka.
Hoppas ni har en trevlig lördag iallafall :)
Alla mot en
Vi har ingått i en pakt. Tre mot en, och vi ska vinna. C och jag är så fruktansvärt trötta på den andra patientens beteende och resonemang så vi ska nu göra allt för att sätta dit henne. Vi ska gå våran väg- mot ett friskt liv. Jag kommer härmed "skvallra" varje gång jag ser henne göra nåt hon inte får och om det är något jag mår dåligt av. Och jag ska inte längre hjälpa henne att trotsa behandlingen. Nu får det vara nog.
Saknar min familj väldigt mycket idag... Brukar inte ha problem med hemlängtan, men nu känns det jobbigt att vara ifrån de nära och kära. Vill vara delaktig e deras vardag.
Saknar min familj väldigt mycket idag... Brukar inte ha problem med hemlängtan, men nu känns det jobbigt att vara ifrån de nära och kära. Vill vara delaktig e deras vardag.
Ego
Jag blir så förbannad och upprörd! Hon beter sig verkligen som en barnunge och skiter blött i oss andra. Bara jag, jag ,jag. Ingen sympati över huvud taget. Igår höll jag på att ryta till rejält, men jag höll det inom mig. Blir så trött på mig själv... varför bryr jag mig över huvud taget? Varför låter jag mig påverkas? Borde focusera helt på mig själv, men det är svårt.
Överläkaren ringde över till BUP idag... Det kommer bli ett vårdplaneringsmöte på torsdag nästa vecka med socialtjänsten, läkaren på BUP och överläkaren härifrån. Vi ska då prata om hur min närmaste framtid kommer se ut.
Jag börjar nu närma mig min målvikt med stormsteg. Det är jättejobbigt och jag mår inte alls bra över min "nya" kropp. Det känns konstigt och ovant... i mina ögon är jag nu överviktig och den känslan är så verklig! Känner mig äcklig.
Men som E skrev på sin blogg: Man måste acceptera en normalvikt om man ska bli frisk. Så länge man inte har en fungerande kropp, så har man inte heller ett fungerande psyke. Men hur ska man börja inse och tro på att det är sant?
Överläkaren ringde över till BUP idag... Det kommer bli ett vårdplaneringsmöte på torsdag nästa vecka med socialtjänsten, läkaren på BUP och överläkaren härifrån. Vi ska då prata om hur min närmaste framtid kommer se ut.
Jag börjar nu närma mig min målvikt med stormsteg. Det är jättejobbigt och jag mår inte alls bra över min "nya" kropp. Det känns konstigt och ovant... i mina ögon är jag nu överviktig och den känslan är så verklig! Känner mig äcklig.
Men som E skrev på sin blogg: Man måste acceptera en normalvikt om man ska bli frisk. Så länge man inte har en fungerande kropp, så har man inte heller ett fungerande psyke. Men hur ska man börja inse och tro på att det är sant?
GABRIELLAS SÅNG
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
'
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
'
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
'
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
'
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
'
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Usch och fy
Nä, idag har jag inget att berätta, inte heller några revolutionära tankar rör sig i min för närvarande tomma skalle.
Jag borde skaffa mig ett liv!
Jag borde skaffa mig ett liv!
kloka tankar
Det är då bra konstigt hur man kan resonerat ibland, hur man kan vara rädd för något så basalt som att äta. Man avskyr sin kropp, sitt hjälpmedel i vardagen och självkänslan är urusel. Varför?
Mat är ofta en social företeelse, ett sätt att umgås och njuta. Mycket kretsar kring mat i samhället, men det ska inte vara åt det negativa hållet, utan tanken på det ska väcka lust, inte avsky.
Jag har kommit till en insikt efter att jag pratade med en bekant igår... Ska man bli frisk måste man bli det själv. Ingen kan göra det åt en och defenitivt inte någon som själv är sjuk. Man drar ner varandra även om det inte sker avsiktligen, en tävlan kan uppstå, även om man inte direkt är medveten om den. Måste focusera mer på mig själv (villket inte ligger i min natur).
Mat är ofta en social företeelse, ett sätt att umgås och njuta. Mycket kretsar kring mat i samhället, men det ska inte vara åt det negativa hållet, utan tanken på det ska väcka lust, inte avsky.
Jag har kommit till en insikt efter att jag pratade med en bekant igår... Ska man bli frisk måste man bli det själv. Ingen kan göra det åt en och defenitivt inte någon som själv är sjuk. Man drar ner varandra även om det inte sker avsiktligen, en tävlan kan uppstå, även om man inte direkt är medveten om den. Måste focusera mer på mig själv (villket inte ligger i min natur).
Fem steg till ett positivare tänk och bättre mående.
1. Säg bara positiva saker.
2. Mata hjärnan med positiva budskap, t ex från böcker, musik och filmer du tycker om.
3. Vilka av dina väner är positiva, vilka är negativa? Umgås med de positiva.
4. Använd din positiva energi på din egen utveckling och framgång, istället för att slösa den avundsjuka och skitsnack.
5. Försök att hitta möjligheterna i alla svårigheter. Du måste hela tiden tro på dig själv,
på din förmåga och vad du klarar av.
"Du kan om du tror att du kan"
1. Säg bara positiva saker.
2. Mata hjärnan med positiva budskap, t ex från böcker, musik och filmer du tycker om.
3. Vilka av dina väner är positiva, vilka är negativa? Umgås med de positiva.
4. Använd din positiva energi på din egen utveckling och framgång, istället för att slösa den avundsjuka och skitsnack.
5. Försök att hitta möjligheterna i alla svårigheter. Du måste hela tiden tro på dig själv,
på din förmåga och vad du klarar av.
"Du kan om du tror att du kan"
Kärt åter"seende"
Satt och pratade med en gammal bekant förut. Vi låg tillsammans på Löwenströmska sjukhuset i stockholm för ett par år sedan. Jag har nu tagit en resa tillbaka i tiden och minns hur det var då. Det har verkligen gått som en berg o dalbana och jag har fått kämpa med mycket ångest och oro genom tiderna. Mycket har jag redan glömt... kanske kroppens försvarsmekanism som hon sade.
Det har gått många år nu, allt för många som stulits från mitt liv. Hon mår idag bra och har friskförklarat sig själv. Jag är så glad för hennes skull! Hon bor tillsammans med sin sambo, en hund och en katt. Varför skulle inte jag kunna leva och ha det bra jag med?
En annan tjej som legat med mig i stockholm bor idag i USA, är mamma och lever ut sina drömmar. Det får mig att blicka framåt, att ifrågasätta mitt nuvarande leverne. Hur kommer det sig att det blivit såhär?
Ännu en tjej som jag låg inne tillsammans med var klassad som ett hopplöst fall, och jag trodde faktiskt inte att hon levde idag. Hon var den magraste jag sett då, men hennes liv tog en vändning och hon mår bra idag! Och det fick mig en tankeställare kan HON, då kan jag med
Det har gått många år nu, allt för många som stulits från mitt liv. Hon mår idag bra och har friskförklarat sig själv. Jag är så glad för hennes skull! Hon bor tillsammans med sin sambo, en hund och en katt. Varför skulle inte jag kunna leva och ha det bra jag med?
En annan tjej som legat med mig i stockholm bor idag i USA, är mamma och lever ut sina drömmar. Det får mig att blicka framåt, att ifrågasätta mitt nuvarande leverne. Hur kommer det sig att det blivit såhär?
Ännu en tjej som jag låg inne tillsammans med var klassad som ett hopplöst fall, och jag trodde faktiskt inte att hon levde idag. Hon var den magraste jag sett då, men hennes liv tog en vändning och hon mår bra idag! Och det fick mig en tankeställare kan HON, då kan jag med
Söndag kväll
Känner mig helt tom... vet varken hit eller dit. Men så är det väl ibland, bara att gilla läget. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter!
Illamående...
Kan det möjligvis vara Mr. vinterkräksjuka som gör sig bekant? Peppar, peppar ta i trä... jag har klarat mig från den i många år nu. Tänker på stackart Therese och Jimmy som har legat/ ligger i Vinterkräksjukans grepp.Hade jag kunnat skulle jag gå till dom, omtänksam som jag är :P , med en skål varm soppa. Får skicka en tanke genom bloggen och önska att dom kryar på sig. Hoppas den lille behagar att komma ut snart också, jag är så nyfiken!
Jag har hittat ett nytt tidsfördriv. Det är ett brädspel som kallas Othello. En manlig pesonal visade mig reglerna och han har tålmodigt spelat med mig, Hjärngympa på allra högsta grad, vilket bara är sunt.
Jag blir tokig på att bara sitta på mitt arsle, förlåt mamma.. stjärt, hela dagen. Nattpersonalen vägde mig i morse... HJÄLP! Usch vad jobbigt det är med den här viktuppgången. Jag känner inte igen min kropp och det känns, ärlig talat, som om jag väger 90kg. Jag vet att jag inte gör det, men min känsla är en annan.
Längtar till ett normalt liv. Vill kunna leva fritt utan att Storma styr och ställer. "hon" är en del av mig som jag har en sorts "hatkärlek" till. Vill jag bli av med den delen? Denna ständiga balansgång, jag blir tokig.
Jag har hittat ett nytt tidsfördriv. Det är ett brädspel som kallas Othello. En manlig pesonal visade mig reglerna och han har tålmodigt spelat med mig, Hjärngympa på allra högsta grad, vilket bara är sunt.
Jag blir tokig på att bara sitta på mitt arsle, förlåt mamma.. stjärt, hela dagen. Nattpersonalen vägde mig i morse... HJÄLP! Usch vad jobbigt det är med den här viktuppgången. Jag känner inte igen min kropp och det känns, ärlig talat, som om jag väger 90kg. Jag vet att jag inte gör det, men min känsla är en annan.
Längtar till ett normalt liv. Vill kunna leva fritt utan att Storma styr och ställer. "hon" är en del av mig som jag har en sorts "hatkärlek" till. Vill jag bli av med den delen? Denna ständiga balansgång, jag blir tokig.
Othello
Arrgh...
J*vlar vad förbannad jag är på en viss person! ALLTID finns det något att klaga över, INGEN gör rätt och ALLA är dumma i huvudet... Kan hon inte förstå att hon är här för sitt eget bästa? Försök gilla läget och samarbeta iställlet.
Jag stör mig på denna människa hela tiden, och det hör inte till vanligheterna att jag stör mig så mycket på någon. Men hon är verkligen för mycket! En energitjuv i högsta grad.
Jag stör mig på denna människa hela tiden, och det hör inte till vanligheterna att jag stör mig så mycket på någon. Men hon är verkligen för mycket! En energitjuv i högsta grad.
8 januari
Jag vill bara härifrån! Jag är så jäkla trött på sjukhus så jag tror jag spyr. Men vem är det som kan ändra på den situationen? Jo jag! Ingen annan kan göra jobbet åt en, man måste besämma sig för att ta steget fullt ut- leva! Det spelar ingen roll hur många terapeuter, psykologer, sjukgymnaster, behandlare m.m.. man än träffar, vill man inte själv kommer man aldrig ur skiten.
Nu när det vart röda dagar och storhelger är jag verkligen veckovill. Det känns som man inte har nåt grepp över tillvaron riktigt. Hela dagen har det kännts som söndag... Men icke, det väntar en lång och tråkig helg framförf mig. Gud vad jag längtar till jag mår bättre... när helgerna är något man ser fram emot, något man längar till och ser som ett tillfälle att vila sig eller hitta på galna upptåg.
Nu när det vart röda dagar och storhelger är jag verkligen veckovill. Det känns som man inte har nåt grepp över tillvaron riktigt. Hela dagen har det kännts som söndag... Men icke, det väntar en lång och tråkig helg framförf mig. Gud vad jag längtar till jag mår bättre... när helgerna är något man ser fram emot, något man längar till och ser som ett tillfälle att vila sig eller hitta på galna upptåg.
"Vill du inte ha mig som jag är
så är det inte mig du vill ha!
så är det inte mig du vill ha!
OOaa...
Rise and shine. Vaknade imorse och ville inte alls lämna den varma sängen.
Snoozade ett tag för att sedan, något sen, sätta mig vid frukostbordet.
Utanför fönstret låg snön och färgade naturen vit. Synd bara att snön aldrig kan ligga kvar i göteborg...
Slask och regn är det väder som dominerar här på vinterhalvåret.
En kall kväll i januari...
Vilken tur att det efter en dag gryr en ny. Efter varje natt stiger solen på nytt. Man kan må uruselt och bara vilja lämna detta jordelivet... Lägger sig på natten och önska att man inte vaknar igen. Men det fina med natten (och sömnen) är att man vaknar till en ny dag, med nya möjligheter. Hjärnan har laddat och och förhoppningsvis tänker klarare och på ett helt annat sätt än föregånde dag.
Igår var det verkligen en sådan dag... Jag låg på soffan mest hela dagen och kunde inte tänka positivt alls. Ångesten rev i kroppen och Storma var otroligt stark. Svarta tankar, ett töcken som inte ville slita sig från mitt huvud. Min kropp var tung varje lem tycktes väga ton. Sammanfattningsvis var det en helvetesdag igår.
Efter en natts sömn ser jag positivare på min tillvaro.Tankarna som då var valdigt destruktiva har bytts mot, iallafall något piositivare tankar. Vilken tur att man kan vakna upp och ha helt andra tankebanor, känna sig bättre till mods och må förhållandevis bra!
Innan jag bloggar brukar jag titta runt på några bekantas bloggar, ett bra sätt att följa deras vardag utan att prata aktivt med dem. Några är tjejer jag legat inne med på olika behandlingshem... De är idag i olika stadier av sitt tillfrisknande. De som kommit längre eller de som kämpar för att bli friska är de som jag kan ha utbyte av. Det låter krasst, men det är sanningen: De som är som sjukast har en tendens att dra med sig omvärlden ner i dyn. Man blir som tömd på energi när man är i deras närvaro, tyvärr. Så jag försöker att inte läsa dessa bloggar eller umgås med dem som bara drar ner mig. Det låter kanske egoistiskt, men jag måste tänka på mig själv och mitt tillfrisknande i det aspektet. Självklart vill jag stötta andra och finnas där för dem, men ibland blir det bara för mycket.
Igår var det verkligen en sådan dag... Jag låg på soffan mest hela dagen och kunde inte tänka positivt alls. Ångesten rev i kroppen och Storma var otroligt stark. Svarta tankar, ett töcken som inte ville slita sig från mitt huvud. Min kropp var tung varje lem tycktes väga ton. Sammanfattningsvis var det en helvetesdag igår.
Efter en natts sömn ser jag positivare på min tillvaro.Tankarna som då var valdigt destruktiva har bytts mot, iallafall något piositivare tankar. Vilken tur att man kan vakna upp och ha helt andra tankebanor, känna sig bättre till mods och må förhållandevis bra!
Innan jag bloggar brukar jag titta runt på några bekantas bloggar, ett bra sätt att följa deras vardag utan att prata aktivt med dem. Några är tjejer jag legat inne med på olika behandlingshem... De är idag i olika stadier av sitt tillfrisknande. De som kommit längre eller de som kämpar för att bli friska är de som jag kan ha utbyte av. Det låter krasst, men det är sanningen: De som är som sjukast har en tendens att dra med sig omvärlden ner i dyn. Man blir som tömd på energi när man är i deras närvaro, tyvärr. Så jag försöker att inte läsa dessa bloggar eller umgås med dem som bara drar ner mig. Det låter kanske egoistiskt, men jag måste tänka på mig själv och mitt tillfrisknande i det aspektet. Självklart vill jag stötta andra och finnas där för dem, men ibland blir det bara för mycket.
Några "må bra" tips:
1. 90 % av all oro är obefogad.Använd inte din energi på saker som ännu intehar inträffat
- och med största sannorlikhet inte heller kommer att inträffa.
2. Utveckla en förmåga att alltid se möjligheter där andra ser problem och svårigheter.
3. Sluta klaga och tycka synd om dig själv. Det är vad du gör som ger dig det liv som du förtjänar.
1. 90 % av all oro är obefogad.Använd inte din energi på saker som ännu intehar inträffat
- och med största sannorlikhet inte heller kommer att inträffa.
2. Utveckla en förmåga att alltid se möjligheter där andra ser problem och svårigheter.
3. Sluta klaga och tycka synd om dig själv. Det är vad du gör som ger dig det liv som du förtjänar.
Sunday, bloody sunday
Nu har jag suttit och redigerat bloggen lite. Hittade en blogg där de ger tips om hur man kan förändra sin blogg, ganska kul =) Om inte annat så är det ett bra tidsfördriv. Och visst blev det bra.
Jag har betett mig illa... Eller, Storma har fått härja lite för fritt tyvärr. Jag skrev ett brev till överläkaren/personalen och berättade om mitt snedsteg och bad om förlåtelse. Det är inget allvarligt men jag har inte samarbetat på det bästa sätt. Iallafall har jag krypit till korset och nu lägger jag det bakom mig och ser framåt. Nu ska jag vara helt ärlig hela tiden.
Det sker så lätt. Storma är så finurlig och smyger sig fram så man knappt läger märke till den, förns det är försent. "Hon" passar på så fort det finns minsta lilla utrymme. Listig.
Jag har betett mig illa... Eller, Storma har fått härja lite för fritt tyvärr. Jag skrev ett brev till överläkaren/personalen och berättade om mitt snedsteg och bad om förlåtelse. Det är inget allvarligt men jag har inte samarbetat på det bästa sätt. Iallafall har jag krypit till korset och nu lägger jag det bakom mig och ser framåt. Nu ska jag vara helt ärlig hela tiden.
Det sker så lätt. Storma är så finurlig och smyger sig fram så man knappt läger märke till den, förns det är försent. "Hon" passar på så fort det finns minsta lilla utrymme. Listig.
Dagarna kommer, dagarna går...
Ännu en dag som lider mot sitt slut, ännu en dag som gått obemärkt förbi. Mina dagar följer samma mönster och lämnar inga intressanta spår. Jag har pratat lite mer med kvinnan som jag annars bara stör mig på... hon är ganska trevlig egentligen, om man bortser från matsituationerna. Hon är en helt vanlig kvinna med åsikter och värderingar, men det är gömt bakom ätstörningens hårda skal.Blir man så tråkig? Så grå och trist att inga vänner orkar mer? För hur länge orkar omgivningen? Det måste vara påfrestande att som utomstående bara se på.
Den lilla flickan gråter när ingen ser på. När ingen ser på så faller hennes lårar likt dagg en tidig vårmorgon. Ingen vet hur hon innerst inne mår, kampen som hon dagligen för mot det Onda. Om hon vågat skulle hon berätta om sina känslor och tankar, öppnat upp sig och förtälja allt. Ingenting skulle vara osagt och heller inga vita lögner. Men det Onda säger att ingen bryr sig. Hon kan tala tills hon stupar, men ingen kommer se åt henes håll. Det Onda ser till att flickan stannar kvar, av rädsla för det okända stannar hon kvar i den falska tryggheten. Den hon känner till.
Den lilla flickan gråter när ingen ser på. När ingen ser på så faller hennes lårar likt dagg en tidig vårmorgon. Ingen vet hur hon innerst inne mår, kampen som hon dagligen för mot det Onda. Om hon vågat skulle hon berätta om sina känslor och tankar, öppnat upp sig och förtälja allt. Ingenting skulle vara osagt och heller inga vita lögner. Men det Onda säger att ingen bryr sig. Hon kan tala tills hon stupar, men ingen kommer se åt henes håll. Det Onda ser till att flickan stannar kvar, av rädsla för det okända stannar hon kvar i den falska tryggheten. Den hon känner till.
*grrrr*
Jag kan verkligen irritera mig på migsjälv! Ena stunden vill jag inget hellre än att bli frisk.. Jag resonerar sunt och tänker förhållandevist klart. Å andra stunden beter jag mig som en barnunge... vill inte förstå någon annan än Storma och lyssnar helt och fullt till "henne". Man är så delad, ena sidan vill, medan andra sidan stretar emot.
Nu är det nytt år igen då. Det känns inte längesen jag skålade för ett 2008. Tiden går så fort, varför tar man inte vara på den mer? Carpe diem
Nu är det nytt år igen då. Det känns inte längesen jag skålade för ett 2008. Tiden går så fort, varför tar man inte vara på den mer? Carpe diem
