Nu kommer bebisen snart
Ringde M som har hand om behandlingshemmet och fick svar på några frågor jag gått och grunnat på. Det känns lite jobbigt och nervöst inför att åka dit... man anpassar/ vänjer sig vid en behandling, även sjukhus, och ska man bryts upp och starta en ny behandlning med nya regler, nya människor, och nya tankesätt är risken stor att det blir väldigt jobbigt. Men vid det här laget vet jag ett det är en inledningsperiod som är väldigt jobbig, men när man fått smälta allting känns det bättre. Det blir en vardag och snart har man vänjt sig vid den också.
Det känns otroligt tufft att åka ifrån mina vänner och familjen. Jag vill vara en del av deras liv, finnas där i glädje och sorg med dem... Men nu sitter jag här och ser livet gå förbi, det gör mig ledsen. Det kan vara ett år jag blir borta... tänk om de inte finns kvar när jag kommer tillbaka, tänk om jag mist dem? Är det värt att åka då?
Du har mycket större chans att behålla dom du vill ha i ditt liv om du tar dig själv på allvar och kämpar för ett liv <3
Du vet... ätstörningar förstör så många relationer,när man inte orkar umgås eller har fokus på fel saker, folk som blir rädda och känner sig maktlösa... (ja, du vet ju...)
Åk, kämpa kämpa kämpa och bli FRI vännen!!
Vi finns här. För alltid. Det vet du!
Kram vännen!
Jag finns kvar! Ett år går oftast väldigt snabbt..
Saknar dej.. Kram!
Vännen!
Det är klart att alla finns kvar....bättre är att du kommer till (rätt ) ställe och blir frisk en att komma till oss som längtar efter dig och får åka in på sjukhus gång på gång.
Denna gången skall du fixa det!!!!!
Vi håller tummarna för dig!
KRAM och PUSS
Såklart vi finns kvar! Livet har sin gilla gång för alla, men vart man än befinner sig i livet så är man alltid i behov av vänner Johanna<33 Kraaam
mmm... det va jag som skrev nyss jaa... Kram igen;)
