Lite allmänt...

Jag trodde att bara för jag har bestämmt mig för att släppa taget så skulle allt bli lättare... när jag kom till stockholm skulle förändringen ske och allt skulle bli bättre. Nu är verkligheten inte sådan tyvärr. Allt har inte blitvit bättre och jag har inte kunnat släppa de invanda tvång/beteenden som praglat mitt liv de sista åren. Hur ska jag våga släppa även dom? Vem är jag utan Storma? Ensam, ledsen, ful, äcklig... så låter mina tankar just nu och de vill inte släppa greppet kring mitt huvud. Varför kan jag inte bara släppa allting och sluta med de disfunktionella beteendena? " Man kan inte bara ta bort någonting ur någons liv utan att ersätta det med något nytt" så säger personalen här. Jag måste hitta annat att fylla mitt liv med, och jag har alla möjligeheter i världen egentligen! Tänk alla mina underbara vänner och min älskade familj... jag har tur som har dom :)

Idag har vi åkt runt på second hand, rusta och IKEA. Allt som allt var vi borta i 4 1/2 timme vilket var väldigt skönt! Inga större saker inhandlade men mycket tittande och planerande. Där kom min ekonomiska, snudden på snåla, sida fram. He he he min bror vet nog vad jag pratar om :P

En liten uppdatering...

Mitt humör är verkligen varierat. Ena stunden kan det kännas ok, andra stunden har jag lust att ge upp allt, sluta kämpa. Dagarna här är tuffa, mycket att ta itu med och många rädslor att gå emot. Men jag gör det och jag kämpar. Förhoppningsvis kommer det ge utdelning längre fram.

Jag skriver inte så ofta nu och det beror på att jag har annat för mig eller inte har ork helt enkelt. Men som sagt så går det bra för mig, jag tror jag kommer fixa detta.


Lisa Ekdahl, Sanningen i vitögat

En dag såg hon sanningen i vitögat
Då vände hon om och sprang hem
En enda gång mötte hon sanningen
Och aldrig vill hon se honom igen
För inte är sanningen vacker
Nej, snarare är han grotesk
Inte är sanningen ljuvlig och ren
Nej, snarare bitter och besk

Så vände hon hem till lögnen igen
Han slöt henne i sin famn
Där glömmer hon genast sanningen
Då lögnen viskar hennes namn
En dag såg hon sanningen i vitögat
Då vände hon om och sprang hem
En enda gång mötte hon sanningen
Och aldrig vill hon se honom igen

En dag såg hon sanningen i vitögat
Den dagen har hon glömt
En enda gång mötte hon sanningen
Den gången har hon fördömt
För vem vill inte fördöma
Det som är hårt att ta
Sin sanning ville hon glömma
Så nu vet hon inte vem han var

Nej, hon vände hem till lögnen igen
Han slöt henne i sin famn
Där glömmer hon genast sanningen
Då lögnen viskar hennes namn
En dag såg hon sanningen i vitögat
Då vände hon om och sprang hem
En enda gång mötte hon sanningen
Och aldrig vill hon se honom igen, nej, nej
Och aldrig vill hon se honom igen, nej, nej, nej, nej, nej
Och aldrig vill hon se honom igen



Vilket tjat

Snälla nån, kan de inte lägga av med sändningarna kring Daniel och Viktorias förlovning? Visst det är en stor grej, men finns det ingen hejd på det?

Ångesten har varit på besök ett par gånger idag och det har fått mig mycket rädd. Varför är det så att man är rädd för något så basalt som mat och ätande? Vad är det som har gått snett för att man inte kan tycka om sig själv?
Jag har börjat oroa mig för hur jag kommer reagera på de kommande patienterna... hur kommer de vara? Är de motiverade? Det värsta som kan hända är att de fuskar, går emot reglerna, triggar de andra patienterna, är väldigt utåtagerande m.m... Giv mig styrka.  Nä men johanna, måla inte fan på väggen än, det kanske blir jättebra!

Saknar mina underbara vänner och familj

dagarna går

Nu har jag varit här några dagar och känslorna börjar hinna ikapp. Jag blir så trött på mina tankar som alltid föröker få mig på fall. Ofta är de riktade mot personalen... att jag inte kan lita på dem och att de gör allt för att smyga in extrasmör/olja/grädde m.m i maten. Jag vet innerst inne att det inte är så, men jag blir osäker när storma försöker övertyga mig om motsatsen.

Illamåendet har lämnat mig helt och fullt vilket är oerhört skönt. Inte en gnutta kvar :) Det som kan kännas lite är att magsäcken krymt en aning, så man blir väldigt fort väldigt mätt. Det underlättar inte för stunden direkt.

Var på Löwenströmska sjukhuset och hälsade på "min" gamla avdelning där jag låg för en herrans massa år sedan... det kändes lite konstigt och jag fick många minnen- både bra och dåliga. Personalen kände igen mig och jag fick många kramar :) Träffade också N som jag legat inlagd tillsammans med i Göteborg. Hon kommer antagligen komma hit till behandlingshemmet så småningom. Känns lite pirrigt... hoppas hon är motiverad och kämpar mot sjukdomen, inte med. Jag är så sjukt lättpåverkad! Måste verkligen jobba på det, focusera på mig själv och min resa mot livet.


Livet har återvänt

Tack evighet, jag mår bättre. Tänk att det ska till något så drastiskt för att man ska uppskatta vardagens små under.

Idag har vi varit och handlat massor med pysselsaker :) Nu kommer jag få utlopp för min spirande kreativitet ha ha. Jag har fått i uppdrag att göra nummerskyltar till alla rummen... en liten sak, men det gör att man växer lite som människa.

Kopierade en kul sak av Elin (mittlivsomelin.blogg.se)

Min kvinnliga sida:

[x] Köpt en hårfön?
[x] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut?
[x] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda?
[x] Pratat känslor?
[x] Tänkt på att matcha mina kläder?
[x] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende?
[x] Ringt upp en person utan konkret syfte
[x] Funderat på namn åt mina barn?
[  ] Insett storheten hos Barbra Streisand?
[  ] Druckit Cosmopolitan?
[x] Sett ett avsnitt av "Sex and the city"?
[x ] Sett två avsnitt av "Sex and the city"?
[x ] Känt mig sugen på en kopp te?
[x] Känt glädje över att få blommor i present ?
[ ] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ?
[x] Blivit arg utan anledning?
[x] Gråtit efter 9 fyllda år?
[x] Brytt mig om någon klädaffärs val av modell?
[x] Pratat skvaller?
[x] Varit arg/sur utan att tala om det?
[x] Kramat en kille?
[x] Dansat?

Totalt: 19


Min manliga sida:

[x] Ljugit om hur mycket jag har druckit?
[  ] Ätit en blodig stek?
[x] Läst en biltidning?
[x] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap?
[x] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det?
[ ] Skött grillen under en grillfest?
[  ] Läst en bok av Jan Guillou?
[x ] Läst ett nummer av slitz?
[x] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad?
[  ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza?
[ ] Gått på en Ulf Lundell-konsert ?
[ ] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person?
[ x] Sett alla Die Hard eller Rockyfilmerna?
[x] Diskuterat bröst?
[ ] Gjort lumpen?
[ ] Läst nick hornby?
[x] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning?
[x ]Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil?
[  ] Enbart stirrat snettuppåt vid besök på en pissoar?
            (de gånger jag hamnat på en pissoar är snett uppåt det enda håll jag vågat kolla åt )
[x] Lagat någonting på egen hand.
[ x ] Skrikit "kom igen nu gubbar" på en fotbollsplan?
[ x] Tävlat i att dricka öl?

Totalt: 13


Så ynklig

Herregud, jag har inte mått såhär dåligt på flera år! Det är så typiskt... här går jag in med en kämparglöd som heter duga och är verkligen redo att förändra mitt betéende. Men då går jag och blir magsjuk! Låg hela natten och spydde som en kalv, och idag har jag knappt kunnat äta någonting för att jag mått så illa och maten har bara åkt ner i magen för att vända och komma upp igen.

Har legat på soffan och sängen hela dagen för att ta det lugnt. Har jag rört mig det minsta har magen gjort uppror. Nu ikväll har jag iallafall fått behålla det jag petat i mig. Hoppas jag får sova inatt så käns det nog bättre imorgon. Men snacka om otur.


Dagen D

Sitter och vilar efter första middagen på behandlingshemmet i Stockholm. Vad kunde inte vara bättre än att starta med en av de mest fasansfulla rätter jag vet... paj! Egentligen är det inget farligt och inget att gråta över, men bara ordet pas är väldigt laddat för mig. I tidningar och liknande står det ofta att man ska utesluta detta, att det är onytting m.m. Men vem bestämmer det? Vem har bestämmanderätt över vad vi ska stoppa i oss? Hur som helst gick det bra och jag åt upp den jäkla pajbiten trots att det var jävelusiskt jobbigt! Ett steg i rätt rikting.

Jag har även fått välja rum då jag är första, och enda patienten än så länge. Färgerna går i lila och det är ett ganska litet och mysigt rum i mitten av korridoren. Än så länge är det bara fem stycken sovrum som är inredda, men de gör i ordning efterhand.

Blir lite rädd... vad har jag gett mig in på? Storma är vansinnig och försöker få mig att göra de mest dumma saker- allt för att komma undan. Men jag kämpar emot.

---___---

Imorgon bär det av till stockholm.... är nervös nu

Utmaning

Fick en utmaning av Emma (eleminasemma.blogspot.com).
Reglerna: *Gå in på din dator, i mappen "mina bilder". (eller om det bara står Bilder) *Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen. *Visa bilden på bloggen och skriv något om den. *Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen. *Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.



Bilden är tagen 2007 då jag befann mig i Varberg och hade dreads :)

I och med utmaningen utmanar jag:
Elin (mittlivsomelin.blogg.se)
Emelie (kinsellas.blogg.se)
Frida (myheadscreem.blogspot.com)
Emelie (lillakana.blogg.se)
Sandra (sandrarahm.blogg.se)
Tiger (tigerunge.blogg.se/tigertankar)

bye bye

Nu bär det av på permission IGEN :) Det är så skönt att få komma iväg, även om det bara är för några timmar!
Återkommer ikväll

Nu börjar det närma sig

Gud vad jag kommer sakna detta stället, och alla människor som cirkulerar här. På något sätt har man byggt upp en sorts hatkärlek till personalen och skapat relationer till många. Man har vant sig vid att det alltid finns människor runt omkring en och att vardagen är väldigt inrutad, där besluten fattas av någon annan än en själv. Man kan lämna över ansvaret till någon annan, släppa taget och låta andra fånga en. Men så kan man inte leva, det fungerar inte ute i samhället. Jag längtar tills jag kan ta ansvar för mitt liv och fatta egna beslut... följa min inre röst och göra det jag vill.

morgonstund

Frosten ligger som ett vackert täcke över marken och jag ska snart ut och promenera i detta vita frostlandskap. Jag ska känna hur kylan sticker i kinderna och gruset knastra under mina skor.


Ännu mer roligheter...

Ur boken "Den som inte tar bort luddet skall dö" där lappar hittats uppsatta med på de mest konstiga ställen.

"Förbjudet att kasta saker, ting eller föremål överbord! "
Det här anslaget hittades på danmarksfärja. Det är en maritim variant av en berömd sportgroda som lyder:
"Jag hälsar press, radio, tv och framförallt massmedia. välkommna"

Morgondagen inställd på grund av bristande intresse.

Visst är det bra att urinera, men det har fått mig att reagera hur långt ifrån vattnet du kissar-
minst en meter jag gissar.
 Allt för att låta som mest
Sluta upp vore en vänlig gest.
Från en granne med god hörsel

Den som spikar på julafton har allvarliga problem.

Lukta inte på maten

Denna lappen satt ovanför lunchbuffèn

Ta inte sallad med händerna
Här är ett annat exempel på buffébacillskräck

Hjälp

Nu är jag riktigt nervös! Pappa ringe nyss och berätade att farfar är på sjukhus- igen. Tydligen har han fått lunginflammation, och i det skicket han är i nu, ser det inte bra ut. De senaste åren har farfar dragits med både det ena och det andra, och han har blivit allt skruttigare. ad ska man göra när man bara går och väntar på ett negativt besked? Jag går som på nålar nu. Ringde runt och fick tag i vilken avdelning han ligger på nu iallafall, hoppas att han ringer!

Aj aj aj

Det känns så fruktansvärt onödigt, det riktigt skär i hjärtat. Jag får repa upp ett helt sticke! Den ena färgen tog slut och jag har nu varit i tre garnaffärer, men ingen har den och kommer inte få in heller. Det var inte alls mycket kvar av åkpåsen, men jag fick så glatt avsluta och komma på något annat istället. *suck*

Fiskelycka

Nu har våra fiskar fått fiskmat =) En kille från akvarieleasing var här med en ny burk. De har varit utan mat i två dagar nu och jag började överväga om jag skulle ge den lite näringsdryck :P


Depp

Det gör ont i bröstet och hjärtat slår. Gråten sitter i halsen men vill inte komma ut. Jag vill bara skrika, slå på någonting och gråta- få ur mig det obehagliga. När kommer detta helvetet sluta? När är jag straffad nog?

Vill samarbeta, vill visa att jag kan... men det spelar ingen roll vad jag gör eller säger, ingen tror på mig ändå.

Ny vecka

Nu är ett datum satt... nästa onsdag, den 18:e, åker jag till sveriges baksida (stockholm). Förhoppningsvis blir jag utskriven några dagar innan så jag hinner packa och hälsa på några vänner. Jag vet ju inte när jag kommer tillbaka till göteborg nästa gång :S

Storma har varit stark idag, ihärdig och elak.

tokigheter

Rubrikerna snodde jag från: E:s blogg, som i sin tur snodde det från mammabeckas blogg

Sydsvenska Dagbladet:
Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv
(Fy för att tillbringa 2 år i Eslöv!)

21-åringen anhölls misstänkt för grov stöld av åklagare.
(Åklagare är hett eftertraktade på Svarta börsen har jag hört!)

Nordvästra Skånes Tidningar:
Mannen dog medan kvinnan avled.
(Och skillnaden är...?!)

Örebrokuriren:
Gynekolog hittade knarkgömma.
(Var undrar man genast?!)

Svenska Dagbladet:
Färre gökar i södra Sverige.
(Vilket låter märkligt med tanke på hur många barn som fötts hittills i år!)
Ingen av de omkomna hade livshotande skador(Istället dog de av...??)

Upsala Nya Tidning:
Högsta Domstolen prövar manlig omskärelse.
(Tur att man inte är anställd där...)

Bergslagsposten:
Inga spår efter skidåkare.
(Han måste ha flugit fram)

Huset som brann ned till grunden blev totalförstört.
(Nähä...?)

Ölandsbladet:
Mindre poliser till Borgholm.
(Vad är maxlängden?)

Helsingborgs Dagblad:
Vi skriver alt dåligare.
(Det jör vi vel inte!)

Dagens Nyheter:
Audis dieselversion av A8 imponerar med sin låga bensinförbrukning.
(Inte undra på!!)

Expressen:
Svältdöd blir vardagsmat.
(Vad blir då festmat?)

Dagen:
Lam pojke bortsprungen.
(Hur lam var han sa du?)

Aftonbladet:
Arbetslösa har rätt till dagisplats.
(Då är de ju åtminstone sysselsatta!)

Polisen grep torsk i fiskhamnen.
(Var hittar man annars torsk?)

Storgråtande bedyrade den 30-åriga porrstjärnan sin oskuld.
(Yeah right!)

Östersundsposten:
Krockade med älg på motorcykel.
(Åker älgar motorcykel...?)

Metro:
Yrkesmördare misstänkt för mord.
(Vadå, han gjorde ju bara sitt jobb!!)

Tre greps för våldtäkt på Finlandsfärja.
(Hur stor är sannolikheten att det finns TRE män som tänder på
Finlandsfärjor??)

Seg söndag

Nu börjar nedräkningen så smått... lite mer än en vecka kvar tills färden styrs mot Stockholm. Jag tänker väldigt mycket, för mycket, och går emot mitt egna favorit ordspråk " man ska inte måla fan på väggen..." Utan jag gräver mig allt djupare ner i tankarna, vrider och vänder på dem, utforskar minsta vrå. Jag måste lära mig att låta tankarna flyga förbi,utan att lägga någon nämnvärd kraft vid att analysera dem. En terapeut jag hade när jag låg i Varberg hade liknelsen:
" Tänk dig att du är en busschaufför. Du kör bussen samma runda varje dag och trivs med det. En dag kommer det på en herre som vill att du kör en annan väg, för att släppa av honom. Detta skulle innebära att du måste köra en stor omväg och att de andra passagerarns kommer bli sena. Du säger till herren, vänligt men bestämt, att det inte går för sig. Han börjar då gorma och skrika åt dig och begär att du ska köra honom dit han vill. Du har nu två val... Antingen kör du omvägen för att släppa av herren, och de andra passagerarna blir lidande. Han kommer då fortsätta att ställa detta kravet, dag efter dag, då han vet att du gör som han säger. Eller så kan du be honom att sätta sig, för du kommer köra din rutt, utan några omvägar,vad han än säger. Herren kommer gapa och skrika åt dig, men om du fortsätter med ditt utan att göra honom till viljes, så kommer han snart att inse att han inte kan utnyttja dig. Och snart åker han inte med dig längre."  Försök se herren som en ond tanke, se hur den kommer men bry dig inte om den utan fortsätt med det du höll på med. Då kommer de dumma tankarna snart att lugna ner sig och sedan försvinna.

Full rulle

Idag har jag haft många bollar i luften, och många nya intryck har det blivit. Efter lunch kom pappa och hämtade mig. Vi åkte in till stan för att inhandla garn till min stickning... men såklart fanns inte den färgen kvar och de kommer inte beställa nytt förän i slutet av hösten *suck* Gick till två andra garnaffärer men garnet lös med sin frånvaro.

Sedan bar det av till min lägenhet där vi plockade ut alla kläder, böcker och småsaker. Även skafferiet och kykskåpet rensades ut... herrugud vad mat jag hade. Som bara stod där. Efter några timmar var vi klara och det är otroligt hur mycket saker det får plats i en sån liten lägenhet :P
Tack pappsen för att du är så snäll och hjälper mig!

Pappa ville gärna gå ut och äta. Visst sa jag, även om det tog emot en del... det är ju så jobbigt och det krävs en enorm viljekraft för att klara det. Iallafall gick det ganska bra, kunde gått bättre, men jag får vara nöjd med att jag klarade av att vistas på en resturang och peta i mig iallafall lite. Ett steg i rätt riktning :)

Väl tillbaka på avdelningen släppte spänningarna och jag blev så ledsen och rädd. Ångesten rev inuti min kropp. Varför kan jag inte svara på. 

Nu efteråt känns det bättre, men fy vilken tung dag.  

Lite roligheter...

Jag satt och bläddrade lite i Amelia för en stund sen. De hade lagt ut en massa länkar till youtube som ska få en att vika sig av skratt. Då jag inte hade nåt vettigt för mig såhär på kvällskvisten, gick jag in och kollade på några klipp. Så sant som det var sagt skrattade jag hysteriskt :) De är ju bara för söta. Kolla här

Ny patient

Nu har den nya tjejen kommit. Som vanligt har jag gått och varit orolig i onödan... hon är jätte gullig och sköter sig på bästa sätt. Självklart är jag där och jämför mig " Hon är sååå mycket smalare än mig, jag är tjock" dessa tankar mal ständigt i mitt huvud. Den nya patienten, A, är ganska lång och mager men är supertrevlig och rar. Hon är 28 år och har precis blivit färdig gymnasielärare. Det känns som vi kan komma bra överens och pusha varandra åt rätt riktning. Jag är glad att det kom en sån bra tjej, men jag har väl fått blodad tand efter "ragatan"

Veckovill...

Det känns verkligen som om det är lördag idag, vet inte varför, det är bara en känsla. Jag hatar när man inte har riktigt grepp om vardagen! Men, andas i fyrkant och tänk positivt.

Imorse väckte de mig kl. 06.30 för vägning- Usch vad jag inte gillar att gå upp så tidigt, jag är en riktig kvällsmänniska. Det gick väl sädär... jag har ju tagit bort näringsdryckerna nu så jag gick ner några ynka hekto, men även en frisk människa pendlar lite i vikt från dag till dag- tror inte det är "på riktigt". Fortsätter det så sätter de in näringsdrycker igen *grrr*






Jag och sjukgymnasten var ute på en promenad nu i eftermiddags, det var såå skönt! Inte på flera veckor har jag fått
andats frisk luft och sträcka lite på benen. Vi gick även förbi affären och inhandlade den obligatoriska keson :)

Det har pratats lite, personalen emellan, och jag har inte kunnat motstå att lyssna med ena örat. Troligtvis kommer det
en ny patient med ätstörningar. Det knyter sig direkt i magen och jag mår nästan illa. Antagligen är jag så rädd för att
påverkas negativt. Sen om hon är i dåligt skick väcker det också en massa tankar och känslor. Tänk då hur jag kommer reagera med 11 andra patienter med liknande problematik... hur kommer jag reagera då? Jag vet ju hur det gått förut. Nu när jag har gått upp i vikt känns det som om jag inte är värd vård längre, att andra gottar sig i min viktuppgång och ser ner på mig. Jag är helt enkelt rädd för vad andra tycker om mig... att jag är en dålig männsika för att jag inte är så tunn längre.
Konstiga tankar


Nya vanor- ångest

Nu har jag ändrat lite på frukostalternativet. Varannan dag ska jag äta ett kokt ägg istället för mackan. Idag var det första gången, och jag klarade det :) Det kändes jättejobbigt, men jag måste utmana mig.


Ska jag skratta eller gråta?

Idag skrevs mitt hatobjekt ut! Men såklart skulle hon bråka in i det sista. Jag blir så trött på henne, denna tragiska människa, och är sååå glad över att hon inte är kvar. Usch, får man lov att säga såhär, vad dum jag känner mig.

S ifrån Vårdslussen ringde mig idag. Hon berättade att hon tagit kontakt med de andra i teamet och diskuterat "miit fall" och de hade där och då beslutat att jag ska få åka til behandlingshemmet i Upplands väsby. Det knöt sig i magen- men av glädje och jag tackade henne flera gånger för att hon tagit sig tid och verkligen hjälpt mig. Då vi lagt på sprang jag ut till personalen och berättade nyheten. De lös upp och kramade mig flera gånger- "grattis johanna"

Nu vet jag inte riktigt om jag ska vara glad eller ledsen...? Självklart vill jag åka till Stockolm och bli fri(sk) men Storma vill det absolut inte. Hon gör allt för att få mig att stanna hemma, sätter till alla medel för att få mig på andra tankar- välja sjukdomen. Men det tänker jag inte göra, jag lyssnar inte på hennes lovord/bestraffelser längre- jag ska framåt.

Nu är jag nervös... tänk om det inte alls kommer vara bra. Tänk om det blir en tävlan om vem som är sjukast.. att man kämpar i fel riktning. Jag hoppas verkligen att det är motiverade patienter som puschar varandra framåt. Giv mig styrka att gå min väg och skita i andra.

Äntligen...

Imorgon skrivs ragatan ut, det känns så jäkla skönt!

Usch, fy och blä

Usch, där är en riktig tjockisdag idag. Klämmer på min mage och blir bara äcklad och ledsen :(
Näringsdryckerna blev borttagna efter läkarsamtalet, men jag tror ju jag kommer fortsätta upp i vikt av maten. Jag litar inte alls på att man kan äta såhär mycket och stå still i vikt. Måste lära mig vad ett "normalt ätande" är.

Jag tycker det är J'vligt dåligt av dem på östra att säga att du bara ska hem E, när det går så dåligt. Man behöver ju hjälp med motivationen- det är inte något som kommer av sig själv, speciellt inte när man är i ett så dåligt skick. Jag önskar jag kunde göra något för dig vännen... kan bara sända en kram och önska att du kämpar på åt rätt håll.

Nu är det äntligen klart...

och det känns som om en sten släppt från mitt bröst. Jag har bestämmt vem av aspiranterna som ska få hyra min lägenhet. Det var inte lätt kan jag säga... Vägde för och emot, positivt och negativt... försökte rangordna alla fyra, men det gick mindre bra. jag tänker alldeles för mycket med hjärtat, vill att alla ska bli glada och nöjda- men det fungerar inte riktigt i detta avseendet. Sen har vi min beslutsångest, som verkligen inte underlättade beslutet.

Hur som helst litade jag på min kvinnliga intuition och valde den som känndes mest "rätt" helt enkelt. Det blev en 20-årig tjej som studerar på folkhögskola. Hon verkar lugn, ordningssam och trevlig- någon jag kan lita på. Känner mig dum att behöva säga nej till de andra tre dock.

Annars har dagen varit ett rent helvete... ångest, oro och ledsamhet har tagit all min kraft. Men som tur är så gryr en ny dag efter denna.

..::``::..

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

/Ingemar Olsson


Dagens stapatser...

Fyra tappra ungdomar kom från landets alla hörn för att skåda min *underbarat ljusa paradvåning belägen högst upp med ljuv utsikt.  De fattade alla tycke för *den vackra etagevåningen och ville gärna bli den utvalde som ska få chansen att entra den. De fick en gedigen rundvandring och jag visade dem alla bekvämligheter och den natursköna omgivningen. Troligvis var de nöjda med min proffesionella guidning för de visa alla ett nöjt leende på läpparna.
Imorgon faller domen.

*Egentligen en liten liten etta utan några faciliteter

Detta är sant

När vi läser en modetidning, tittar på tv eller går på stan så överöses vi med budskapet- snygg och smal = lycklig
Man ska dock inte tro på allt man ser, verkligen inte. Bilderna i en tidning är sällan äka, utan retusheras till perfektion. Jag var inne och tittade på en blogg här om dagen, och hon hade lagt upp före och efterbilder där personerna i fråga hade retuscherats. Ganska spännande att se  faktiskt. Kolla här.

RSS 2.0