snuttefilten

Nu börjar nedräkningen så smått... lite mer än en vecka kvar tills färden styrs mot Stockholm. Jag tänker väldigt mycket, för mycket, och går emot mitt egna favorit ordspråk " man ska inte måla fan på väggen..." Utan jag gräver mig allt djupare ner i tankarna, vrider och vänder på dem, utforskar minsta vrå. Jag måste lära mig att låta tankarna flyga förbi,utan att lägga någon nämnvärd kraft vid att analysera dem. En terapeut jag hade när jag låg i Varberg hade liknelsen:
" Tänk dig att du är en busschaufför. Du kör bussen samma runda varje dag och trivs med det. En dag kommer det på en herre som vill att du kör en annan väg, för att släppa av honom. Detta skulle innebära att du måste köra en stor omväg och att de andra passagerarns kommer bli sena. Du säger till herren, vänligt men bestämt, att det inte går för sig. Han börjar då gorma och skrika åt dig och begär att du ska köra honom dit han vill. Du har nu två val... Antingen kör du omvägen för att släppa av herren, och de andra passagerarna blir lidande. Han kommer då fortsätta att ställa detta kravet, dag efter dag, då han vet att du gör som han säger. Eller så kan du be honom att sätta sig, för du kommer köra din rutt, utan några omvägar,vad han än säger. Herren kommer gapa och skrika åt dig, men om du fortsätter med ditt utan att göra honom till viljes, så kommer han snart att inse att han inte kan utnyttja dig. Och snart åker han inte med dig längre."  Försök se herren som en ond tanke, se hur den kommer men bry dig inte om den utan fortsätt med det du höll på med. Då kommer de dumma tankarna snart att lugna ner sig och sedan försvinna.