Veckovill...
Det känns verkligen som om det är lördag idag, vet inte varför, det är bara en känsla. Jag hatar när man inte har riktigt grepp om vardagen! Men, andas i fyrkant och tänk positivt.
Imorse väckte de mig kl. 06.30 för vägning- Usch vad jag inte gillar att gå upp så tidigt, jag är en riktig kvällsmänniska. Det gick väl sädär... jag har ju tagit bort näringsdryckerna nu så jag gick ner några ynka hekto, men även en frisk människa pendlar lite i vikt från dag till dag- tror inte det är "på riktigt". Fortsätter det så sätter de in näringsdrycker igen *grrr*
Jag och sjukgymnasten var ute på en promenad nu i eftermiddags, det var såå skönt! Inte på flera veckor har jag fått
andats frisk luft och sträcka lite på benen. Vi gick även förbi affären och inhandlade den obligatoriska keson :)
Det har pratats lite, personalen emellan, och jag har inte kunnat motstå att lyssna med ena örat. Troligtvis kommer det
en ny patient med ätstörningar. Det knyter sig direkt i magen och jag mår nästan illa. Antagligen är jag så rädd för att
påverkas negativt. Sen om hon är i dåligt skick väcker det också en massa tankar och känslor. Tänk då hur jag kommer reagera med 11 andra patienter med liknande problematik... hur kommer jag reagera då? Jag vet ju hur det gått förut. Nu när jag har gått upp i vikt känns det som om jag inte är värd vård längre, att andra gottar sig i min viktuppgång och ser ner på mig. Jag är helt enkelt rädd för vad andra tycker om mig... att jag är en dålig männsika för att jag inte är så tunn längre.
Konstiga tankar
Imorse väckte de mig kl. 06.30 för vägning- Usch vad jag inte gillar att gå upp så tidigt, jag är en riktig kvällsmänniska. Det gick väl sädär... jag har ju tagit bort näringsdryckerna nu så jag gick ner några ynka hekto, men även en frisk människa pendlar lite i vikt från dag till dag- tror inte det är "på riktigt". Fortsätter det så sätter de in näringsdrycker igen *grrr*
Jag och sjukgymnasten var ute på en promenad nu i eftermiddags, det var såå skönt! Inte på flera veckor har jag fått
andats frisk luft och sträcka lite på benen. Vi gick även förbi affären och inhandlade den obligatoriska keson :)
Det har pratats lite, personalen emellan, och jag har inte kunnat motstå att lyssna med ena örat. Troligtvis kommer det
en ny patient med ätstörningar. Det knyter sig direkt i magen och jag mår nästan illa. Antagligen är jag så rädd för att
påverkas negativt. Sen om hon är i dåligt skick väcker det också en massa tankar och känslor. Tänk då hur jag kommer reagera med 11 andra patienter med liknande problematik... hur kommer jag reagera då? Jag vet ju hur det gått förut. Nu när jag har gått upp i vikt känns det som om jag inte är värd vård längre, att andra gottar sig i min viktuppgång och ser ner på mig. Jag är helt enkelt rädd för vad andra tycker om mig... att jag är en dålig männsika för att jag inte är så tunn längre.
Konstiga tankar
Kommentarer
Postat av: Tiger
Jag vill inte värdera folk med något så oväsentligt som vad någon väger.
MEN jag värderar desto mer vad någon gör, trots rädsla, trots dubbelheten, trots ångest och ovisshet.
Jag beundrar dom som kämpar. Jag beundrar dig när du fattar beslut som Storma inte vill att du ska göra.
Jag har ingen aning om vad du väger - jag struntar fullständigt i vad du väger för det kommer aldrig ändra min uppfattning om dig.
Miljoner Kramar
Trackback
