snuttefilten

Ah, då var det kväll igen då... Igår tillbringade jag hela kvällen/natten på Danderyds sjukhus för min jäkla mage. Jag har nog inte haft så ont någon gång... eller så har jag förträngt det :P  Hur som helst kom de inte fram till något vettigt, så jag fick åka "hem igen". Idag hände samma sak, fast i något mildare grad. Men men, det är bara att bita i sig och härda ut.

Hade ett ganska tufft samtal med föreståndaren och min kontaktperson i eftermiddags. Dels angående min hälsa just nu och dels angående mat/vikt. Kommer nu få en ökning IGEN på ordinationen då det visade sig att jag gått ner i vikt, väldigt lite, men det var minus. Såklart är detta superjobbigt, och jag har svårt att hantera det, men ska jag framåt måste väl detta vara den enda vägen *suck*

Såg på väderleksrapporten idag att det ska bli ett par fina dagar nu i helgen/början på nästa vecka... SOLA!!! underbart

Jaha.. så länge fick jag tro att jag var frisk :( Kände mig konstig hela dagen och tyckte bara att det blev värre och värre med den konstiga smärtan under revbenen på ryggen... Ringde till närakuten och fick en tid till läkaren. "nä gud va löjlig jag är", tänkte jag " jag överreagerar säkert, det är nog bara lite feber"
Men ack så fel jag hade! Vi tog temp som visade över 39 vilket är väldigt högt för mig, sen tog det prov på sänkan och den var skyhög. Lite andra prov togs och det visade sig attjag har en kraftig urinvägsinfektion som gått ända upp till njurarna (därav smärtan) Det har utvecklats till njurbäckeninflammation- låter läskigt. Det är ganska alvarligt och man måste vara väldigt lugn och stilla o tänka på hälsan. Jag fick lite antibiotikatabletter jag ska äta nu i tio dagar, och INGET stall *suck*
Blir jag sämre, och kanske börjar kräkas m.m måste jag till danderyds sjukhus, men det får jag väl hoppas att det inte sker!

Annars är här lugna puckar, inget större har hänt. Vilket är både bra och dåligt

sedan torsdagen då "vi" överraskade plastpappan :)



Fetsade till det med lite vin *busigt*



På pendeln...





Nu börjar jag tillfriskna och det känns som jag börjar leva på nytt! Aldrig har det varit så skönt med en promenad eller att ligga ocj sola på gräsmattan. Jag och min allierade kontaktperson har haft ett superbra samtal idag, jobbigt men bra. Han ställer lite krav på mig och då blir det såklart tufft, men vem har sagt att denna vägen ska vara enkel?

Jag har mått ganska unket de senaste dagarna... det började med ett dåligt humör och ångest, som slutade med feber, ont i huvudet och spänningar i hela kroppen. Igår var jag en tur i centrum, men fick cykla "hem" ganska omgående. Sedan dess har jag legat i soffan under en filt och känt mig ömsom varm ömsom kall och skakat som ett asplöv.
Jag har tagit lite alvedon så nu mår jag redan bättre!

I eftermiddag ska vi åka på en liten utflykt vilket kommer väl till pass just nu. Destinationen är ännu inte bestämd, men vi kommer nog på nåt bra :) Det blir till att fika ute... kanske ska man våga sig på något annat än det vanliga mellanmålet?...
Överaskningen för D "plastpappan" blev mycket lyckad :) Jag och tigern mötte upp dem på mossebacke och hade det riktigt trevligt. Det skulle sedan vidare med båten till åland, en 24-timmarskryssning. Mamma är livrädd, nästan fobisk för stora båtar med trånga hytter, men det hade gått jättebra och D blev sååå glad över denna överaskning. Och jag var så glad över att jag fick och kunde vara meed, iallfall en liten stund :)

Ja vad har jag haft för mig idag? Jo jag rett ut ett "bråk" umgåtts, promenerat och varit i stallet. Vädret har varit väldigt skiftande, men mestadels uppehåll... liksom mitt humör. Vet ej vad som orsakat dipparna men det kanske man inte behöver analysera heller. Det var iallafall underbart att få cykla iväg till stallet och jobba lite, få in annat i skallen.

Focuset denna veckan ligger på att ta mitt eget ansvar och inte förlita mig på personalen. Jag har väldigt svårt när folk ska besämma över mig, det är bland det värsta jag vet! Och när då personalen (vissa) säger till mig blir jag som en liten femåring som minsann ska göra tvärtom. Genom att ta mitt egna ansvar mer hoppas jag att jag kommer förbi det problemet. Hittils har det gått riktigt bra faktiskt. Visst är det tufft, riktigt tufft, men det är ett nytt sätt att jobba, och jag hoppas verkligen det ska gå vägen, jag kämpar för det!

Imorgon ska det bli mycket trevligt, men mer säger jag inte än ha ha ha

     

 
 

 

 

 

Idag har jag lekt dagisbarn :) Som utflykt åkte jag, två patienter och en personal til gunnesgård. Det är en gammal gammal stenåldersby där man får klappa djuren, titta på de antika hyddorna och strosa runt i en väldigt mysig miljö. Vi fotade och posade för glatta livet vilket var jättekul :) Både bilder på detta och mitt hår kommer snart jag lovar :)

Jag och N tog en promenad efter middagen ovh den var mycket givande. Speciellt vårt samtal. Vi pratade om olika sjuka beteenden och hur konstigt man kan agera ibland. Båda två är måttligt trötta på allt vad sjukdomen för med sig, men det är ju så svårt när man sitter i situationer där man är van vid att agera på ett visst sätt, nu ska man lära sig något helt annat ju. Men skam den som ger sig.

Solen har behagat att vara närvarande både igår och idag, så jag känner mig mycket bättre till mods. Hoppas värmen kommer snart också.

...Har jag gjort min efterlängtade hårförlängning :) Kalla det ytligt eller vad du vill, men jag är glad att jag äntligen tagit steget och förverkligat en av mina "önskningar". Oftast är jag så otroligt snål mot mig själv, på alla plan, så det var på tiden att jag faktiskt unnar mig något "onödigt".
    Hela proceduren tog 5 timmar! Men det var färgningen som tog längst tid då vi behövde tona ner mitt nästan vita hår så det skulle passsa med löshåret. Blekning, folieslingor, toning, avfärgning, toning och färgning igen... nä jag skojar inte, det var verkligen krångligt för att bara få håret lite "guldigare".
    Nu sitter jag här iallafall med långt hår och jag känner mig både glad,men också skamsen... finns det inte vettigare saker att lägga sina pengar på?
    Hur som helst drog det hela ut på tiden och jag kände att middagen skulle bli väldigt sen! Hur ska jag göra nu tänkte jag... Köpa ett äpple? då kommer jag lindrigt undan... Men nej, jag ringde till behandlingshemmet och pratade med en av personalen och vi kom överens om att jag skulle köpa sushi, det har jag övat på innan så det är ett ganska säkert kort. När jag skulle äta (sittandes i frisörstolen) kom det en tjej och satte sig snett imot mig. Och kunde det inte passa bättre än att hon hade ätstörningar? Hon var otroligt mager och jag kände mig så jäkla äcklad av att sitta där på mitt feta arsle med maten i knät. Helst av allt skulle jag vilja springa gråtandes därifrån, men icke. Jag tog mig själv samman och åt glatt upp maten. Livet är såhär, man kan inte planera allt i detalj hela tiden, men vad enkelt det skulle vara :)
     Imorse var jag uppe i ottan för att åka till stallet. Hästarna var lika glada som alltid och jag njöt i fulla drag!

Nu väntar soffan, en kopp te och en film

Någonting håller på att hända.. jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men allt känns annorlunda
Lägger in lite bilder från en mysig stund i grönskan

 





Bilderna är på mig och en annan tjej jag tyvärr inte kan nämna vid namn, men hon är en väldigt god vän

nu har jag glömt av att skriva igen- fy dig johanna! Jag ber om ursäkt
Mina dagar har vait ganska bra det sista, såklart upp och ner som vanligt, men mestadels bra :) I helgen var jag hos tigern och sov över... mysigt! Sen har jag varit i stallet och en tur i centrum.
Idag kom mamma hit, gud vad jag har längtat, det var verkligen jättetrevligt. Hon är nu på övervåningen och ska sova, förhoppningsvis ha ha ha det finns ingen rullgardin i det rummet så vi får väl se när hon vaknar av solljuset.
Imorgon tar vi en tur till Kista där vi ska shoppa lite och äta lunch ute. Det ska bli spännande faktiskt, men jag är lite nervös. Det var ju länge sedan jag åt ute, med allt vad det innebär.

Nu i veckan ska jag vara i stallet tre halvdagar istället för två, vilket gjorde mig riktigt glad! Det var roligt i förmiddags då två av praoeleverna frågade om vi inte skulle träffas en dag och bowla eller fika... De är supertrevliga så det tackade jag gärna ja till!

Sitter nu och snörvlar och nyser... tror att någon kan ha smittat mig  hmm... nämner inga namn :P
Bara jag inte blir riktigt förkyld, det är ju så frustrerande.

Kram

Dagen började inte så värst bra, varför vet jag inte. Jag har gått som i ett grått töcken och inte vetat varken från eller till. Men saken ändrades radikalt då jag cyklade iväg till stallet och började jobba :) Solen sken inte direkt, men det gjorde jag! De var det vanloga rutinerna med insläpp, fodring, sopning, ev städning och en liten lugn ridtur- underbart.

Igår träffade jag Tigern, vilket var väldigt trevligt. Vi satt mest och pratade, drack kaffe/te och bara mös. Fasen vad jag tycker om hans sällskap, men jag blir lite orolig för mina känslor... hur ska man känna egentligen? Är detta normalt? Det är många nya känslor som kommer upp och jag kan väl inte riktigt hantera dem riktigt. Men jag ska inte klaga, jag njuter mest. Va sjutton, ta det för vad det är och må bra!

Pappa kommer skicka lite gamla betyg till mig, och sen blir det för mig att ansöka till komvux, om allt går som jag vill. Ser fram emot att börja leva

Nä men nu har jag varit slö igen, ledsen för att det inte kommer så mycket uppdateringar...När jag mår lite bättre så har jag inte samma behov att skriva av mig. Vad har hänt på sista tiden då? Jo jag har varit på lite permissioner , dater med mig själv kan man säga... egentid. I lördags var jag i väsby centrum och spatserade, kollade i affärer och pratade med en frisör. Söndagen spenderade jag med att utforska Stockholm centrum :) Tiden går fort när man har roligt, så det var snart dags att bege sig "hemmåt" igen.

Idag har jag varit på "jobbet", 05.15 steg jag upp för att packa matsäcken och ta på sig stallkläderna. Nu för tiden kan jag ta cykeln, så det tar bara några minuter att ta sig dit. Det är alltid lika mysigt att komma in i stallet på morgonen. Hästarna är lite yrvakna, fåglarna kvittrar utanför och man möts av en värme som är svår att beskriva. Jag blir som en helt annan människa när jag varit där, det är helt underbart.

Förhoppningsvis ska jag träffa Tigern i veckan, fasen va jobbigt det är när man måsta kolla tider och be om lov hela tiden bara. Allt ska vara så omständigt! Men men, vad ska man göra? Se det bästa i situationen.

Dagen idag har varit ganska turbulent. Ena stunden ler jag , andra stunden gråter jag... Jag kan inte säga vad det beror på, men det har varit allmänt jobbigt bara. Saken blev väl inte bättre då jag frågade vad det skulle bli till middag... Potatisgratäng! Detta har jag inte ätit på flera år och det är ännu en sak som jag har väldigt högt upp på min förbudslista. Paniken rev och slet i min kropp och jag trodde ärligt talat att jag skulle gå under. Men middagen kom och jag åt utan några större scener. Det gick faktiskt riktigt bra. Utifrån sett kan detta se väldigt löjligt ut och näst intill patetiskt, men det är min verklighet. Just nu iallafall och det är det jag kämpar för att besegra!

Solen har lyst hela dagen och jag har hunnit med att sola min bleka nos lite mellan alla småsysslor :) Har nämligen tagit på mig ansvaret att skruva till borden och ta ett kik på cykeln som står halvfärdig i förrådet. Två sköna promenader hanns med också.

En av tjejerna har börjat dejta! Jag propsade på att hon skulle lägga upp en sida på en dejtingsajt och hjälpte henne med detta. I början var hon väldigt blyg och trodde INGEN skulle vara intresserad av henne, men ack så fel hon hade :) Flirtar och mail har strömma in i inkorgen och idag träffade hon en av killarna :) Det gick jättebra och de ska träffas redan imorgon igen. Hon riktigt lyste då hon kom tillbaka och jag är verkligen så glad för hennes skull!

Nä nu ska jag och tjejerna spela SkipBo, hemm det är som en drog :P

för alla raka och ärliga svar (för det hoppas jag att de var) :P Jag blev nästan lite rörd. Det betyder väldigt mycket för mig att höra vad ni tycker, då mitt omdöme är lite skevt just nu. Så nu är jag lite peppad :)

Tack och lov så har eftermiddagen varit helt ok, på något magiskt sätt förändrades mina negativa tankar och ångesten lade sig i ide, allt detta när jag kom till stallet och började jobba. Nu sitter jag och funderar på hur jag egentligen tänkte igår... det är skumt hur storma kan bete sig, och få mig att må så dåligt.

Idag har vi fått två nya cyklar hit *tjoho* Nu kan man ta cykeln till stallet och ner till centrum en sväng, man kan ta sig lite var stans utan att behöva tänka på promenader hit och promenader dit. De kom nerpackade i papplådor och vi försökte slå våra kloka huvuden i hop och montera dem, vilket gick sådär :P Jag är ju nästan montörmästare nu, men detta var lite knivigt må jag säga. Tacka vet jag IKEAs monteringsbeskrivningar, de är lätta de :) Typisk, typiskt så hade några delar i framaxeln skadats, så S fick så snällt åka tillbaka till affären och införskaffa nya delar. Till syvene och sist fick de ihop en cykel iallafall när jag var och jobbade. Så nu får alla se upp på cykelbanan.

Då det är en sak jag ständigt går och tänker på... Det är ju såhär att jag måste gå upp mer i vikt vilket är fruktansvärt jobbigt och ångestfyllt. I mina tankar kommer jag bli tjock, lat, likgiltig, ensam, få mer ångest, tycka mindre om mig själv, ja allt skulle bara bli värre helt enkelt.

Men ärligt talat... om jag skulle gå upp låt säga 6 kilo, tror ni mina övertygelser skulle stämma då? Tror ni jag skulle kunna vara fin ändå?

Vet inte varför jag skriver detta, men inbillar mig att det kanske blir lite lättare om dom runt omkring mig är ärliga och säger vad de tyckar- rätt ut..?

Ok, nu är det jävligt igen! Jag som så många gånger trott att "nu är jag på G", så faller jag handlöst in i Stormas famn igen... Dagen började med en hårt slag i ansikten : vägning. Vågen visade + sen förra veckan och då blev jag livrädd och ångesten tog ett grabbatag kring min strupe. Varför ska det vara så jobbigt? Varför lägger jag sån stor focus på dessa förbannade siffrorna? Ska de verkligen få styra över min dag? Jag är ju fortfarande johanna, so take it or leave it!

Sedan har dagen varit allmänt jobbig och jag har inte varit så stark som jag borde. Jag saknar mina vänner och min familj nåt så oerhört! Det känns som om mina dagar bara rinner iväg som sand mellan fingrarna... och jag sitter här på min feta röv och gör ingenting! Visst jobbar jag som ett svin och det är verkligen en heltidsarbete, men jag känner att jag vill/borde göra mer!

Maten är inte det största problemet längre... jag kan handskas med det ganska bra nu (tror jag iallafall) Men det är de invanda mönsterna, vanan och den skeva kroppsuppfattningen som sätter kilar i hjulet. Att förändra vardagen är oerhört tuff och det tar lång tid att befästa nya vanor. Ångesten är ständigt närvarande, om än på lur.

Hela tiden känns det som om jag pendlar mellan sund och osund tankegång, det är ganska uppenbart om man läser inlägget ovan. Ena stunden pratar "Storma" andra stunden resonerar Johanna friskt och klarsynt. Kan tänka mig att det ser ganska virrigt ut om man som utomstående läser det.

När jag har min sämre dagar finns det en person som verkligen kan lugna mig och finns där alltid som en stor stöttepelare- Mamma. Jag ringde och var helt hysterisk, men när vi pratat en stund kan jag sen se saken ur en helt annat perspektiv. Tänk vad hon får stå ut med... Det kan inte vara lätt. Men jag är ytterst tacksam för att hon alltid finns där.

Imorgon bär det av till stallet igen. Jag jobbar eftermiddag och det ska bli så skönt att få komma iväg en stund. Det är en sån frihetskänsla att vara bland hästarna och personalen där är urgulliga! Jag hoppas jag får vara där mer så småningom!

Jag blir så jäkla förbannad! Vad är det som gör att vissa personer är stolta över sin sjukdom? Jag fick höra idag att en tjej (nämner inga namn) hela tiden skryter om hur sjuk hon är och hur illa däran hon varit. Varför måste man stoltsera med någon sådant, det finna faktiskt de som tar illa upp av sådant prat! Kollade på en bild hon lagt ut på facebook då hon var i väldigt dåligt skick... men varför lägga ut en sådan bild? Vad får hon ut av det?

Tigern ska på kryssning i helgen. Han frågade om jag ville med, men jag fick inte för personalen här. Fasen vad less jag blir på att hela tiden be om lov och att någon ska bestämma över mig. Jag vill leva ett fritt liv där jag bestämmer själv vad jag ska göra och inte göra!

Imorgon blir det förmodligen vägning... är otroligt nervös över detta då jag ändrade mitt matschema förra veckan Hur kommer det ge utslag? Fasen att man ska behöva vara nervös och orolig för något så simpelt egentligen.

Jag önskar jag bara kunde stänga av mig själv för en stund, få lite lugn och ro. Slippa dessa jäkla tankar hela tiden och låta fridens bris bölja över min själ.Jag skulle vilja öppna mina ögon en morgon, och mitt liv är som förbytt... tänk om skulle  kunna ha förmågan att ända det förflutna? Skulle jag gjort det då?

Dagen har som vanligt varit ganska mycket upp och ner, tacka vet jag tjejerna för en viss K har inte varit till mycket hjälp.
Nu tittar jag på "mannen som kunde tala med hästar" den är ju så fin!
Ny dag imorgon,