snuttefilten

...Har jag gjort min efterlängtade hårförlängning :) Kalla det ytligt eller vad du vill, men jag är glad att jag äntligen tagit steget och förverkligat en av mina "önskningar". Oftast är jag så otroligt snål mot mig själv, på alla plan, så det var på tiden att jag faktiskt unnar mig något "onödigt".
    Hela proceduren tog 5 timmar! Men det var färgningen som tog längst tid då vi behövde tona ner mitt nästan vita hår så det skulle passsa med löshåret. Blekning, folieslingor, toning, avfärgning, toning och färgning igen... nä jag skojar inte, det var verkligen krångligt för att bara få håret lite "guldigare".
    Nu sitter jag här iallafall med långt hår och jag känner mig både glad,men också skamsen... finns det inte vettigare saker att lägga sina pengar på?
    Hur som helst drog det hela ut på tiden och jag kände att middagen skulle bli väldigt sen! Hur ska jag göra nu tänkte jag... Köpa ett äpple? då kommer jag lindrigt undan... Men nej, jag ringde till behandlingshemmet och pratade med en av personalen och vi kom överens om att jag skulle köpa sushi, det har jag övat på innan så det är ett ganska säkert kort. När jag skulle äta (sittandes i frisörstolen) kom det en tjej och satte sig snett imot mig. Och kunde det inte passa bättre än att hon hade ätstörningar? Hon var otroligt mager och jag kände mig så jäkla äcklad av att sitta där på mitt feta arsle med maten i knät. Helst av allt skulle jag vilja springa gråtandes därifrån, men icke. Jag tog mig själv samman och åt glatt upp maten. Livet är såhär, man kan inte planera allt i detalj hela tiden, men vad enkelt det skulle vara :)
     Imorse var jag uppe i ottan för att åka till stallet. Hästarna var lika glada som alltid och jag njöt i fulla drag!

Nu väntar soffan, en kopp te och en film