Vill inte vara med längre
När jag mår såhär så vill jag inte fortsätta kampen, vill bara sluta. Jag vet att det låter konstigt/oförståligt, men det är mina känslor. Det skulle vara underbart att slippa äta, känna sig ren och vara tunn... tunnare, tunnare och tunnare. Sen finns det inget kvar mer än skelettet. Men johanna då dör man! Ja, det är Storma som pratar, men gud va stark hon är nu.
Beslutsångest
Att det kan vara så svårt att fatta beslut... Ända sedan jag var liten har det vara en hård nöt att bita i, det här med beslut. Det är som om tankarna aldrig kommer fram till något svar, aldrig blir nöjda. Ständigt snurrar det det och jag kan inte heller sätta fingret på VAD jag vill komma fram till. Jag vet inte vad alla dessa tankar bottnar i, vad grundtanken är. Men det kanske inte blir lättare om jag visste det.
Några av besluten jag måste fatta är huruvida jag ska behålla min lägenhet eller inte. Den är jättesöt och trevlig, men liten. Väldigt liten ( näst intill klaustrofobiskt). Det känns jobbigt att det aldrig finns någon där när man kommer hem och inte någon som slammrar i köket eller spolar i toaletten. Det finns inte någon man äter frukost med eller någon man lagar middag till. Aldrig heller någon som stör när man försöker sova.
Men vad är då alternativen?
' flytta hem till pappa
' flytta hem till mamma
' flytta ut till öarna (i en annan lägenhet)
Jag skulle helst vilja bo med mamma det ska jag inte sticka under stolen med. Men dom bor ju i Värmland och där vill jag inte bo, eller? Jag vet ju faktiskt inte!
Hem till pappa är ett annat alternativ, men inte heller det är jättelockande. Jag vill klara mig själv, njuta av att bo ensam men det kanske är lite tidigt? Jag kanske behöver någon som bara finns där, en trygghet. När man är själv blir det lätt att Storma tar allt för stor plats.
Måste försöka att lägga dessa tankar på is ett tag. Jag kan ju faktiskt inte göra något åt det nu iallafall. Jag sitter där jag sitter och får ta dagen som den kommer.
ännu en grå dag
Ringde över till BUP (anorexi&bulimi avd.) och hörde ifall min remiss kommit in. Jo då, det hade den visst, men den kommer inte behandlas förän jag är utskriven här ifrån. *skakar på huvudet* Borde de inte behandla den nu så att glappet utan vård inte blir så långt? Men det är vården i ett nötskal. Men jag tror att jag bestämt mig för att söka vård på Capio Anorexicenter i Varberg... Jag har ju varit där förut och vet hur behandlingsupplägget är. Nu väntar en lång process med specialremiss som måste skrivas på av överläkaren och godkännas av vårdslussen. Efter det ska jag på bedömningssamtal och sen vänta på ledig plats. Detta kan ta åtskilliga månader. Hur som helst, vilken behandling det än blir, så måste jag besämma mig. Följa programmet fullt ut och sen hålla fast vid det hemma. För till syvene och sist är det bara jag som drabbas i slutändan. Och vill jag bli frisk måste jag den vägen vandra!
Kvällsfunderingar
Jag tror medicinerna börjar göra verkan nu. Ångesten kommer med glesare mellanrum och inte med samma styrka- *peppar peppar* Men rätt som det är, när man minst anar det, slår det till rejält! Men jag lever för stunden.
Snart är det jul... älskade fruktade jul. Visst är det mysigt med alla ljus, paket och glada miner, men under ytan finns oro, stress och ångets. Alla ska vara så glada, allt ska vara perfekt och julklapparna ska vara många och överaskande. Sen är det den där julmaten.... vad mer behöver jag säga? Det sitter som en sten i magen av oro inför detta. Jag ska hålla skenet uppe och samtidigt äta bra. Jag vet att det bara är familjen och att alla vill mig väl, men jag kommer inte undan det faktum att jag kommer bli granskad. Önskar det bara kunde vara avslappnat och mysigt, men det är inte helt omöjligt!
Herregud, det är redan den 9 december. Tiden går verkligen fort.
ett steg mot verkligheten
söndagkväll
Dagen har varit bättre än igår och den har flutit på ganska fort även om jag inte gör något speciellt. Timmarna går långsamt, men rätt som det är ska man gå och lägga sig. Det är väl i och för sig bra när man är på ett sånt här ställe.
Imorgon kommer överläkaren tillbaka och det ska förhoppningvis ske en ny bedömning om min "behandling" denna veckan. Undrar om jag får åka hem? Jag vill hem, men är samtidigt nervös inför det. Ska jag hem till lägenheten då? Eller kanske till pappa? Ja ja, en dag i taget som en vis person brukar säga :)
Over and out
Storma skricker - FETTO
Vad fan ska jag göra med mitt liv? Ska jag alltid må dåligt, vara beroende av andra och slita med/mot Storma? Hur kommer det se ut i framtiden och vilka val ska jag ställas inför? Ett av de första besluten jag måste ta är ju om jag ska bli frisk eller inte? Och inte bara frisk kroppsligt utan fri från ångest och destruktiva takar. Kan man bli det? Fri... eller ska jag alltid behöva ha dessa tankar, tvång och fobier?
Hoppas på en bättre dag imorgon
Tänkvärt!
DIN KROPPS 10 BUDORD
1. Du skall inga andra kroppar hava förutom din
Du får bara en kropp i det jordiska livet. Var rädd om den. Ät rätt och rör på dig då och då, så blir du och din kropp ett bra team i många år framöver.
2. Du skall icke missbruka maten
Maten är inte din fiende, den är din vän. Bra mat ger dig energi och skönhet. Ät mat som innehåller vitaminer, mineraler och kalk.
3. Tänk på vilan
Din kropp behöver inte bara mat för att må bra. Du behöver sömn också. Minst åtta timmar per natt.
4. Hedra din kropp och ditt inre
Du är bra. Du är unik. Du duger - precis som du är. Tro aldrig något annat.
5. Du skall icke dräpa din livslust
Att få vara människa. Att gå omkring på jorden. Här och nu. Vilken gåva, egentligen! Låt inte negativa tankar om din kropp förpesta ditt liv. Att leva är härligt, trots allt.
6. Du skall icke begå brott mot din kropp
Utsätt den inte för svält, kräkningar och alltför hård träning. Du misshandlar dig själv och hamnar lätt i onda cirklar som är svåra att bryta.
7. Du skall icke stjäla självförtroenden
Tänk på att en klumpig kommentar om någon annans vikt, breda bak, gropiga lår eller små bröst kan lämna djupa spår. Den du kritiserar kan få dålig självkänsla och börja tycka illa om sin kropp.
8. Du skall icke bära falska ideal i din hjärna
En perfekt kropp. Smal midja, stora bröst och långa ben. Det är många tjejers (och killars?) dröm. Men barbiedockor är just det - dockor. Verkliga, levande kvinnor och män ser ut som människor och har kroppar med varierande utseenden.
9. Du skall icke vilja byta din kropp mot någon annans
Tror du att du skulle bli lyckligare om du vore smalare, tjockare, längre eller kortare? Att önska att du hade någon annans kropp är bara slöseri med tid och energi. Var nöjd med den kropp du har i stället och ta hand om den.
10. Du skall vara nöjd med ditt utseende, din vikt och din storlek,
samt dina bröst, mage, rumpa och lår
- Det är du värd!
Hur länge ska man behöva falla innan man tar mark?
Det har kommit en ny patient idag, en kille. Det är vid sådana tillfällen man får upp ögonen en aning. När man hör hans resonemang och tankesätt börjar man inse hur galet en annan tänker. Beter jag mig på liknande sätt? Är mina tankar så sjuka som jag ser att hans är? Stackars de som finns i min omgivning... de måste ju vara måttligt trötta på mitt resonemang. Kan det vara så att mina tankar och känslor inte stämmer överens med verkligheten? Är det så att personal och anhöriga faktisk har rätt? Självklart vill jag lita på och tro på alla omkring mig, men det är ändå så starka krafter inom mig som säger annorlunda- allt för att få mig på fall.
Nu börjar dagarna bli otroligt långa! Rastlösheten och tristessen tar allt större plats och jag blir smått tokig på att vara här. Förhoppningsvis kommer jag inte vara här länge till. Överläkaren kommer tillbaka nästa vecka och då sker en ny bedömning huruvida min "behandling" ska se ut.
Usch, vad jag saknar mina vänner... vill vara en del av deras vardag, dela glädje och sorg med dem. Men hur ska jag kunna det om Storma har en så stor del av mitt liv? Hur ska det gå till då jag hela tiden siter inne på olika sjukhus eller behandlingshem? Jag måste komma framåt, måste bli fri så jag kan umgås och leva som alla andra. Dock finns det en rädsla inom mig: Tänk om ingen finns kvar? Tänk om jag, när jag blivit frisk, står där ensam? Då lockar det att vara kvar i Stormas klor, då vet jag hur det känns och vilka som finns omkring mig. Herregud det låter helt sjukt! Jag förstår inte ens hur jag tänker själv!?
Vikten går upp i en väldig fart- är livrädd!
En dag likt alla andra
Försöker dock ha saker att focusera på så man slipper tänka allt för mycket på det som är jobbigt.
Jag brukar säga att dagarna är långa men veckorna går fort.
Efter lunch kom L på besök, tack och lov för en vettig människa :) Det betyder så mycket att få bolla friska tankar
och prata om annat- livet där ute!
Förnyad Jantelag
- Du är någon
- Du är lika god som någon annan
- Du är lika klok som någon annan
- Du är lika bra som alla andra
- Du vet lika mycket som någon annan
- Du är bättre än alla negativa, pessimistiska människor
- Du duger till allt du företar dig
- Skratta så ofta du kan
- Många människor bryr sig om dig
- Du kan lära och utveckla andra.
15:17
Men vad är det som gör att en människa drabbas av ångest medans en annan slipper? Vem är det som bestämmer vilka här på jorden som ska lida av dålig självkänsla och ständig oro? Är det något som är förutbestämt vid födseln? Att lilla Lisa ska drabbas av bulimi, Sven ska så småningom lida av tvångssyndrom och Per ska vid vuxen ålder ha alkoholproblem?
Vem/ vad är det som bestämmer en människas öde? Mycket kan ligga i uppväxten (och det är många som delar den tron) men jag vet inte ifall jag tror helt och fullt på det. Och det är nog så att det beror väldigt mycket från person till person, man kan inte säga att "såhär är det" till en stor grupp människor, vi är ju faktiskt egna individer- ingen är den anda lik.
Träffade sjukgymnasten idag. Hon är så himla mysig och man kan inget annat än att känna sig trygg i hennes närvaro. Jag träffade henne mycket sist jag låg inlagd här på denna avdelningen och jag ser fram emot att börja träffa henne igen. Vi gick igenom hur vi ska lägga upp vår tid, vad vi ska focusera på. Sist hade vi ett litet minigympa program med sträckningar och böjningar- typisk kroppsmedvetandeträning. Men nu vet jag inte om läkaren sätter stopp för det, jag får ju bara sitta still i princip. Känner mig som en fet soffliggarpadda som bara går upp och upp och upp i vikt. Det känns ju lite bättre om jag får röra på mig lite grann, så inte mina muskler förtvinar helt.. OOh oh, där kommer Storm men dunder och brak... Det är lättare att se när hon slår till då jag skriver, ser då hur galet det ser ut. Men i mitt huvud är det ju så verkligt och sant.
over and out
***arrrgghh***
Piss, skit, helvetes jävla apskit!
Det har varit en sjuhelvetes dag idag och det har kännts som om jag vill ge upp- totalt.
Men nu när jag satte mig framför datorn och läste kommentarerna jag fått på bloggen, så liksom vände det. Då fick jag lite ny kraft- ny styrka att kämpa vidare. Tänk vad lite det krävs ändå för att vända en människas negativa tankebanor.
Så jag vill tacka för all stöttning jag får- det är guld värt!
Anropar adventsstämning...
Känner mig som värsta fossilen... Försöker mig på att ladda ner filmer på nätet men jag fattar ju mindre än en badboll på is. Måste sätta mig in i detta lite mer känner jag.
Idag är det första advent. Tyvärr infinner sig inga adventskänslot alls. Önskar jag vore hemma hos mamma nu då hade det varit känslor både högt och lågt he he he. Hon är en mästare på att julpynta just på advent. Stämningsfull julmusik, ljusstakar, gardinbyte, glögg och pepparkakor... *snyft* Inget öga är torrt vid dessa tider.
Arga lappar...
Komikern David Barta har sammanställt en bok med arga lappar. Han har dammsugit sverige på dessa lappar i tvättstugor, trapphus, bilrutor m.m. Jag måste bara lägga ut några av dem här.
"Här kan du inte parkera, din idiot! Må lössen från tusen kameler hemsöka edert könsorgan."
- På Lottas vindruta en tisdag i mars.
"Ta inte med hunden i tvättstugan! Vill inte ha hår i trosan."
- I tvättstugan
"Hejsan! Om du undrar varför din bil inte startar idag så har du haft lyset på hela natten, rätt åt dig! De lös in i vårt sovrum. Tack för en sömnlös natt."
- På en bil stående utanför sovrumsförnstret
"Morgondagen inställd på grund av bristande intresse."
- På dörren till Medborgarhuset i Eslöv en måndag i november.
wwhhiii
Är något piggare idag, har inte sovit HELA dagen :) Det är många som är på permission så det är väldigt lungt och stilla, på både gott och ont såklart. Oron gnager och Storma gör sig påmind stup i kvarten- låt mig vara!
Vill passa på och gratulera Malin och Johan till tillökningen! En underbart söt pojk såg dagens ljus den 27/11
Storma, adjö
med en charm så stor.
Med eller utan motiv
tunga skor
Du stampade på min identitet
låste in mig i ensamhetens cell.
Men nu är det slut med det
jag har blivit rebell.
Reser mitt huvud högt
för att kampen mot dig vinna.
Du står där storögt
och ser mig försvinna.
Johanna 29/11- 08
fredagstjöt
Största delen av dagen sover jag. Äter, rider ut ångest och sover. Antagligen behöver kroppen det, men det har tagit ett tag för mig att inse det. Hoppas denna sjukhusvistelsen inte blir så lång, men det beror på viktuppgången-endast.
Snart blir det idol... ja, jag har blivit fast, idolberoende :)
En tankvärd dikt
Det är dags att du betraktar ditt ansikte med kärleksfull blick och ser den skönhet som finns bakom spegelbilden.
Det är allt för många av oss som faktiskt ser bra ut, men som ändå är missnöjda med sitt utseende.
Det kanske är dags att börja behandla själen istället för ansiktet eller kroppen.
Du har rätt att glädjas av ditt unika utseende.
Rätt att trivas i din egen kropp.
Författare "okänd"
en kram gör så mycket
jag behöver en kram nu!
