snuttefilten

Jag har inte skrivit på ett tag, som ni antagligen märkt... det har varit mycket det sista. Mycket ångest och många hjärnspöken att ta itu med. Det har inte varit lättare med inflammerade fotleder, då jag i princip bara fått ta det lugnt. Nu är det dock bättre, både med fötterna och psyket. Känns som jag fått lite rätsida på mitt tänkande och jag kan kämpa framåt igen.

Nästa vecka kommer två nya patienter. Jag vet vilka det är, på både gott och ont, men jag hoppas det kommer bli bra och att vi kan stötta varandra åt rätt håll. Risken finns att den här sjuka jämförelsen startar- en omedveten tävlan om vem som är sjukast, smalast eller har mest ångest. Jag är trött på det där!

Kanske ska det komma en tjej lite längre fram som jag är lite bekant med... hon har det jättejobbigt hemma och har gått ner sig totalt sen vi sågs sist... jag är lite rädd för att hon ska komma hit och ev påverka mig negativt. Jag vet ju hur det blr när någon är väldigt nedången och har sjukt beteende, det blir sju resor värre för en själv. Här kan man inte vara i ett för dåligt skick har de sagt... då ska man vara på slutenvårdsavdelningen först... Fasen vad jag orar mig hela tiden.

Solen har iallfall behagat att visa sig en aning de sista dagarna :) Allt blir så mycket lättare när vädret är bättre, som om ångetsen hämtar kraft ur gråa moln och disigt väder.

Längtar efter våren!