Back in businsess
jag hade det verkligen supermysigt när jag var hemma i göteborg... träffade vänner och familj, badade, grillade och flängde runt som vanligt- men jag gillar ju det ;)
Det känns lite jobbigt att vara tillbaka, dels för kraven, dels för den sjuka miljön. Det blir en helt annan sak när man är hemma, samt mer frihet.
Det mesta fungerade bra, men jag måste lära mig att hantera maten bättre, det går inte att bara blunda och gå vidare. Jag måste nog planera lite bättre och se till att ha en plan B. Maten är en central del och den måste fungera! Men hur sjutton gör alla friska människor då? De behöver inga mattider eller matscheman... jag är så less på det! Jag vill också kunna vara helt flexibel och lyssna på kroppens signaler.
Idag, imorgon och torsdag ska jag vara i stallet :) Det är så mysigt nu på sommaren för det är endast en liten skara hästar installade, så allt är så mycket enklare.
Men jag jobbade med en kvinna som inte kan ha "alla hästar i stallet" (ha ha) Hon är totalvirrig och pratar mest hela tiden, men inget vettigt. Hon är inte noggrann, seg till tusen och allmänt konstig. Hon vet mina problem, men skulle ändå börja prata om mat, vikt, sjukdom m.m Jag kunde inte säga ifrån, utan gick där och kände mig som en fet padda (som vanligt) "Jag hade också en släng av anorexi när jag var ung... jag blev mätt på ett glas juice...bantade ner mig till xxkg... när jag ser de sjuka tjejerna på sjukhuset kan jag inte med att köpa mitt godis, jag får så dåligt samvete... bla bla bla" Så klantigt! Men men, det är väl "bara" att försöka stänga av.
En psitiv sak idag var iallafall att jag badade i sjön på kvällen, det var mysigt!
Johanna, du e så himla duktig. En riktig kämpe, beundrar dej så:-*
Hej vännen.
Mat är livet. Du vet att jag var smal när jag var i din ålder. Nu när jag har gått upp i vikt mår jag som en prinsessa. Det är inte faligt att vara överviktig. Det är värre med det man inte kan äta för att man har allergi. Folk tycker om mej som jag är. Om du får några kilo till på dej kommer vi att tycka om dej. Det gör vi nu också. Vi "vanliga människor" som du kallar oss behöver också tider att äta på igentligen. Vi slarvar mycket och får dåligt humör när vi inte får mat i rätt tid. Du gör helt rätt. Lite avundsjuk på det. Kämpa på. Tycker om dej. Moster J
Som vanligt kändes det som om det var igår vi sågs när vi träffades i lördags! Konstigt! Va jätte skoj att se dig, hoppas du kommer ut snart igen<3 Kram
försök att inse att du skulle kunna gå upp minst 20 kilo till, och ändå se normalviktig ut. du skulle må så mycket bättre till slut. fortsätt kämpa, du kommer klara det :)
