snuttefilten

jag blir så fruktansvärt trött!!!!!!!! Varför i hela friden ska jag reagera på nästan ingenting. Idag skulle en av tjejerna matlagningsträna och tänkte då utmana sig rejält... så det blev paj och vi andra skulle äta det också. Den maträtten är något av det svåraste jag vet och den sitter högt upp på min förbudslista. Vad skulle jag göra? Matvägra? Slänga pajen i golvet och skrika? gråta? Men jag tog mig samman och åt upp utan några konstigheter. Ångesten kom som ett brev på posten efteråt och i huvudet snurrade tankarna runt kring ingredienserna. Jag fick panik och var tvungen att gå ut om jag inte skulle göra något dumt! Tack och lov finns det underbara människor som orkar lyssna när man måste prata av sig. Tack mamma och tack tigern.

Hur som helst sitter jag nu och funderar varför jag är så "löjlig" och  varför jag är så rädd för mat? Det är ju något man verkligen inte kan leva utan och det är en social grej. Nu i efterhand kan jag tänka att det inte var så farligt, men just i stundens hetta var Storma oerhört stark!

Imorgon blir det uppstigning i ottan för att gå till "jobbet" (stallet) Underbart